ännu en dag hemma från jobbet. Nu är jag helt slut i kropp och själ. Det är inte alltid bara bra att vara hemma från jobbet när man mår kasst. Det är skönt att slippa stå upp och sitta när denna smärtan är så stark. Blir ju dessutom helt utslagen av smärtstillande. Kan typ somna ståendes. Jag har legat hela dagen, först på vänstersidan, sen högersidan, ryggläge, så håller jag på.
igår låg jag och kika på filmen Marly & Me. Den är fantastiskt bra verkligen. Fin men samtidigt så tung. Det kommer en scen där i som jag har befunnit mig exakt i och jag säger då att jag bröt totalt ihop när jag såg den. Hon ska gå och göra ultraljud och får då besked och ser att inga hjärtslag slår på hennes bebis. Det är en sådan hemsk upplevelse och otrolig sorg. I mitt fall kände jag av det så fort jag vaknade den morgonen som jag skulle göra ultraljud. Det var en hemsk tomhet i kroppen min. Jag kände att något fattades mig och att denna morgon inte "baba" hörde mig när jag pratade och klappade om magen....När scenen i filmen igår kom så låg Min älskling brevid mig och förstod att det vart för mycket för mig. Han omfamnade mig och jag grät och grät. Vi låg och pratade om allt gällande mitt missfall. Det finns många känslor som far omkring i ens kropp. Känner mig dum för att jag fortfarande sörjer det, men det är inga lätta saker att släppa. Från att få besked om att inte kunna få barn till att lyckas bli gravid är ett mirakel. Det var otrolig lättnad och lycka. Den händelsen och sorgen kommer nog alltid lika där och kännas av.
K R A M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar