overkligt

ja, många kanske tycker att jag är knäpp
eller trög på något sätt som inte förstår
att man vunnit en massa gåvor

idag trodde jag det skulle gå in
men jag vart helt i chock som sagt
blev sådär röd i ansiktet när man hade
förberett så fint för att vi skulle hämta bilen
kändes så roligt och overligt

det var så kul att min fina vän Rakel deltog vid bilhämtningen
kul att få dela den med fler än min man

efter bilen hämtats så åkte jag på en tur
jag träffade Jonna som åt lite lunch med mig på stan
satt där och pratade och hade en så trevlig stund tillsammans
så tacksam för hennes besök på sjukhuset och att hon åkte hem till mig
här i måndags kväll när jag hade kommit hem från sjukhuset
då kom hon och Rakel och uppmuntrade mig så himla kul att ses
saknar våra tjejkvällar och våra tjejhelger, snart blir det ändring på det :-)

efter bilturen åkte jag ju då hem och bädda ner mig
det är lätt att glömma av att man inte är helt kry
levde på lyckokänslorna under första delen av dagen
sen kom den där härliga baksmällen, kul = not

värk
smärta
värk

jag blev påmind om att jag måste ge min kropp tid nu
tid att vila och läka sig, det är ett viktigt val att göra
det är viktigt, för min egen del

så låg i soffan och vilade medans smärtlindringen skulle slå in
tittade på mina program som jag spelat in tidigare och sparat inför just detta
då jag ska vara hemma och vila mig för att kunna bli hel och helt kry igen
det var så himla mysigt och jag delade självklart soffan med min lilla bejbi
lilla Honey Boney, hon är så underbar och härligt

var rädd att hon skulle bli sur och trött på mig eftersom jag är så seg och svag
men ikke, hon lade sig glädjeligen brevid mig i soffan och gosade
snacka om livskvalité....

det är dom små stunderna som gör hela livet
så fantastiskt att leva och uppleva

som jag skrev tidigare är jag så tacksam
för allt jag har, inget nämnt och inget glömt
allt i min närhet gör att jag känner mig så välsignad
på så många sätt, och jag tänker fortsätta njuta av nuet
även om det inte är det jag helst vill,

Jag glömmer lätt bort, igår kom jag hem från sjukhuset
igår klockan 13 stängde vi av morfinpumpen
jag känner mig stark och envis inför denna kamp med smärtlindring

idag har jag vågat att känna efter mellan varje värktablett
jag har gett vanliga "mindre starka" värktabletter ett försök att hjälpa mig
sedan har jag fått gå steg för steg upp för att få ordning på smärtan

jag är så glad att jag beslutade mig för att åka hem
det var dags, det är aldrig bra läge för att påbörja den kampen
men nu är den igång och jag ser fram emot
att bli starkare och starkare för varje dag som går

snart är jag där som jag så länge önskat
tillbaka kry och energisk med massa kärlek att dela ut till alla jag möter

sen är jag självklart skör
inget snack om den saken
idag när det drog iväg fick jag paniken

nej
vill inte
ska inte
vägrar
ge upp
för
att åka in
eller
inte klara
denna kamp
hemma
med
mig själv

såå...nu vila inför morgondagen
då hoppas jag på en bra dag med mindre smärtor
om inte, så SKA jag vila mig och möta smärtan och kampen

för nu
ska jag
ta tillbaka
mitt liv

endometriosen har fått alldeles för mycket av mig
Payback time...

Puss & Kram

Nu kör vi....:-)