torsdag 30 oktober 2008
en tung period is coming...
Hur ska detta gå till ??
Hur ska jag orka ??
Vad kan man begära av sjukvården ??
Alla dessa frågor som snurrar i mitt huvud just nu. Jag har nu varit på smärtkliniken och besöket tog över en timma. Fick en ny läkare och känner hur mitt inre bubblar över. Satt där och förklarade min situation åter igen. Han bläddrade i min journal ( som jag tycker säger sitt ) och läste sakta igenom allt. Frågade om mitt liv, mina relationer, mitt jobb, mina mål i livet mm. Jag svarade som alltid, sedan säger han åt mig att man inte kan sätta in mer morfinpreparat som smärtstillande, det är för illa, för jag är ju bara 27 år och då ska jag inte ta dessa preparat för det slutar med missbruk. Detta gör mig så förtvivlad. Jag är långt ifrån stark nog att klara av detta. Jag måste få pauser på dagarna från smärtan, annars bryter jag ihop och åker åter igen in till Sahlgrenska. Vill inte hamna där hela tiden, denna in och utcheckning som pågår hela tiden vill jag slippa. Men satt där och svalde hans kommentarer.Sen så ville han höja mina antideppresiva till 5 tabletter istället för 3. Han frågade mig varför jag trappat ner och mitt svar var redan förberett då jag VISSTE att dom skulle ta upp det. Jag har mått bättre i våras och valde då att trappa ner dom, för vill INTE äta sådana preparat. Dessutom ska dom lägga till ännu ett antideppresivt preparat som ska hjälpa till med smärttröskeln. Jag vill ju komma ifrån allt sånt men får åter igen lämna fram en vita fanan och kapitulera. Jag vinner aldrig i denna kamp. Jag känner mig alltid överkörd och att dom inte lyssnar. Jag försökte förklara för honom att det är min livskvalité som är illa ute när jag ständigt får utstå denna smärta och att ingen lyssnar och hör på vad jag känner och upplever genom allt detta. Det känns så tungt just nu. Vi satt och samtalade i över en timma, min smärtsköterska där kom in och var med en stund och hon höll med om min problematik. Hon medgav att jag har en svår skala av sjukdomen som har svårt med smärtlindring som hjälper. Jag påpekade åter igen för 1000 gången att det var inte den lösning som skulle vara för alltid, utan att jag skulle kunna få denna starka smärtlindring tills jag fått operation. Jag väntar just nu på Magnetröntgen och innan dess kommer ingen operation ske. Ska min vardag se ut såhär till dess. Med smärtskalor i höga tal och smärttoppar flera gånger om dagen. Jag försöker vara stark. Försöker att inte ge upp och känna bitterheten. Men jag orkar inte med detta. Det är för tungt för att man ska orka med och kriga om detta år efter år, trots att man har så mycket dokumentation på mig om mina besvär och operationer. Jag har ju gjort nu 9 operationer. På 5 år. Det är jättemycket jag vet det. Jag får mina 6 månader efter operationen och då mår jag kanon, då lever jag livet och njuter tills tyvärr som den gjort det sista återkommer smärtan och börjar om igen. Man preppar mig med hormoner och läkemedel, ber mig vara stark i allt , ber mig härda ut och försöka med ytterligare ett preparat och härda ut. När jag ställer frågan hur gör andra patienter med endometrios, hur härdar dom ut med smärtan??? Då svarar min sköterska att dom patienter som dom har med endometrios har lärt sig att hantera smärtan och leva med den. HUR SKA DET GÅ TILL??? Hur kommer man må då om man ska leva med den såhär?? Jag ska då faan operera bort allt där inne, varenda liten äggbit och livmodersmillimeter. Jag skiter i det där med barn,samtidigt vill jag ju inte förstöra chanserna för att skaffa egna barn. Självklart kom barnfrågan upp också. - Varför skaffar ni inte barn, jag ser att ni har varit igång med fertilitetsfrågor innan. Då var det sååå nära att jag brast ut i gråt och bara gick och slängde igen dörren. Mitt svar var : - för att jag tycker att man ska må bra om man ska bli mamma, och inte ha smärtor som påverkar en. Man ska väl bli en bra mamma till sitt barn och kunna lägga allt på barnet och kunna ge allt av sig själv. Sen la jag snabbt fram i ansiktet på honom att Barn är inte ALLT här i livet, hälsan är allt…sen kommer livet…
Jag känner mig matt just nu, helt likgiltig inombords. Det är mycket jag ska klara av nu och jag känner att det ligger för mycket som ska fixas. Jag behöver få hjälp att klara av denna tiden till operationen. Frågan är vem som kan hjälpa mig??
Over and out...
Hur ska jag orka ??
Vad kan man begära av sjukvården ??
Alla dessa frågor som snurrar i mitt huvud just nu. Jag har nu varit på smärtkliniken och besöket tog över en timma. Fick en ny läkare och känner hur mitt inre bubblar över. Satt där och förklarade min situation åter igen. Han bläddrade i min journal ( som jag tycker säger sitt ) och läste sakta igenom allt. Frågade om mitt liv, mina relationer, mitt jobb, mina mål i livet mm. Jag svarade som alltid, sedan säger han åt mig att man inte kan sätta in mer morfinpreparat som smärtstillande, det är för illa, för jag är ju bara 27 år och då ska jag inte ta dessa preparat för det slutar med missbruk. Detta gör mig så förtvivlad. Jag är långt ifrån stark nog att klara av detta. Jag måste få pauser på dagarna från smärtan, annars bryter jag ihop och åker åter igen in till Sahlgrenska. Vill inte hamna där hela tiden, denna in och utcheckning som pågår hela tiden vill jag slippa. Men satt där och svalde hans kommentarer.Sen så ville han höja mina antideppresiva till 5 tabletter istället för 3. Han frågade mig varför jag trappat ner och mitt svar var redan förberett då jag VISSTE att dom skulle ta upp det. Jag har mått bättre i våras och valde då att trappa ner dom, för vill INTE äta sådana preparat. Dessutom ska dom lägga till ännu ett antideppresivt preparat som ska hjälpa till med smärttröskeln. Jag vill ju komma ifrån allt sånt men får åter igen lämna fram en vita fanan och kapitulera. Jag vinner aldrig i denna kamp. Jag känner mig alltid överkörd och att dom inte lyssnar. Jag försökte förklara för honom att det är min livskvalité som är illa ute när jag ständigt får utstå denna smärta och att ingen lyssnar och hör på vad jag känner och upplever genom allt detta. Det känns så tungt just nu. Vi satt och samtalade i över en timma, min smärtsköterska där kom in och var med en stund och hon höll med om min problematik. Hon medgav att jag har en svår skala av sjukdomen som har svårt med smärtlindring som hjälper. Jag påpekade åter igen för 1000 gången att det var inte den lösning som skulle vara för alltid, utan att jag skulle kunna få denna starka smärtlindring tills jag fått operation. Jag väntar just nu på Magnetröntgen och innan dess kommer ingen operation ske. Ska min vardag se ut såhär till dess. Med smärtskalor i höga tal och smärttoppar flera gånger om dagen. Jag försöker vara stark. Försöker att inte ge upp och känna bitterheten. Men jag orkar inte med detta. Det är för tungt för att man ska orka med och kriga om detta år efter år, trots att man har så mycket dokumentation på mig om mina besvär och operationer. Jag har ju gjort nu 9 operationer. På 5 år. Det är jättemycket jag vet det. Jag får mina 6 månader efter operationen och då mår jag kanon, då lever jag livet och njuter tills tyvärr som den gjort det sista återkommer smärtan och börjar om igen. Man preppar mig med hormoner och läkemedel, ber mig vara stark i allt , ber mig härda ut och försöka med ytterligare ett preparat och härda ut. När jag ställer frågan hur gör andra patienter med endometrios, hur härdar dom ut med smärtan??? Då svarar min sköterska att dom patienter som dom har med endometrios har lärt sig att hantera smärtan och leva med den. HUR SKA DET GÅ TILL??? Hur kommer man må då om man ska leva med den såhär?? Jag ska då faan operera bort allt där inne, varenda liten äggbit och livmodersmillimeter. Jag skiter i det där med barn,samtidigt vill jag ju inte förstöra chanserna för att skaffa egna barn. Självklart kom barnfrågan upp också. - Varför skaffar ni inte barn, jag ser att ni har varit igång med fertilitetsfrågor innan. Då var det sååå nära att jag brast ut i gråt och bara gick och slängde igen dörren. Mitt svar var : - för att jag tycker att man ska må bra om man ska bli mamma, och inte ha smärtor som påverkar en. Man ska väl bli en bra mamma till sitt barn och kunna lägga allt på barnet och kunna ge allt av sig själv. Sen la jag snabbt fram i ansiktet på honom att Barn är inte ALLT här i livet, hälsan är allt…sen kommer livet…
Jag känner mig matt just nu, helt likgiltig inombords. Det är mycket jag ska klara av nu och jag känner att det ligger för mycket som ska fixas. Jag behöver få hjälp att klara av denna tiden till operationen. Frågan är vem som kan hjälpa mig??
Over and out...
onsdag 29 oktober 2008
smärtkliniken kl 13:30 idag!!
Ja vad ska man säga om allt just nu??
Mina tankar går till maggen min och den smärtan som jag känner just nu. Jag har höga förväntningar på dagens besök på smärtcentrum på Östra Sjukhuset idag klockan 13:30. Jag vet vilken kamp som jag har att utstå mot att få dom att förstå att jag inte klarar mig på mina nuvarande smärtstillande, dom hjälper verkligen ingenting och jag inser snabbt att jag inte kan ha en sådan här vardag som är nu men smärta hela tiden, och värk bakåt mot ryggen till. Att jag inte vågar äta för att det gör så ont att få ut det sen när man ska på toa, det är helt sjukt, allt annat än bra för min kropp är det. Mår skit av alltsammans. Det är så tungt att det ska vara sådan krig varje gång, att man känner sig som en narkoman när man säger att det enda som hjälper just nu är morfin , ketogan. Jag vet att det är allt annat än hälsosamt att gå på dessa tunga mediciner som är beroendeframkallande, men jag har respekt och jag är förnuftig. Jag måste lite på mig själv nu och inte låta mig känna mig dum eller sjuk i huvudet för att jag inte klarar mig med mina små Panocod. Jag har ätit dom i flera år och när jag var hos min smärtpsykolog ifrågasatte hon att man inte ger mig något annat starkare då min kropp kan ha vant sig vid dom nu efter så lång tid.
Tyvärr har jag ingen energi, jag är trött i själ och kropp och är så rädd att jag ska bryta ihop totalt idag på smärtcentrum. Det är inte till min fördel om jag gör det. Det har pågått så länge och jag känner mig varje gång missförstådd och överkörd då jag får höra att jag ska härda ut och klara mig på det jag har. Men jag vet, ingen annan hur ont jag har varje dag och hur detta bryter ner mig mer och mer, mitt psyke tar stryk, min energi till allt annat i livet tar stryk. Men ska göra mitt bästa idag för att uppnå det jag vill ha ut av det. Jag har väntat på detta besöket sedan i september så nu äntligen är det dags. Hoppas det är en bra läkare, min gamla läkare är inte där förrens i Januari igen. Håll tummarna för mig idag. Det kan jag behöva känner jag. Allt stöd man kan få i detta är så tacksamt.
Jag återkommer efter besöket idag....
Kramar
Mina tankar går till maggen min och den smärtan som jag känner just nu. Jag har höga förväntningar på dagens besök på smärtcentrum på Östra Sjukhuset idag klockan 13:30. Jag vet vilken kamp som jag har att utstå mot att få dom att förstå att jag inte klarar mig på mina nuvarande smärtstillande, dom hjälper verkligen ingenting och jag inser snabbt att jag inte kan ha en sådan här vardag som är nu men smärta hela tiden, och värk bakåt mot ryggen till. Att jag inte vågar äta för att det gör så ont att få ut det sen när man ska på toa, det är helt sjukt, allt annat än bra för min kropp är det. Mår skit av alltsammans. Det är så tungt att det ska vara sådan krig varje gång, att man känner sig som en narkoman när man säger att det enda som hjälper just nu är morfin , ketogan. Jag vet att det är allt annat än hälsosamt att gå på dessa tunga mediciner som är beroendeframkallande, men jag har respekt och jag är förnuftig. Jag måste lite på mig själv nu och inte låta mig känna mig dum eller sjuk i huvudet för att jag inte klarar mig med mina små Panocod. Jag har ätit dom i flera år och när jag var hos min smärtpsykolog ifrågasatte hon att man inte ger mig något annat starkare då min kropp kan ha vant sig vid dom nu efter så lång tid.
Tyvärr har jag ingen energi, jag är trött i själ och kropp och är så rädd att jag ska bryta ihop totalt idag på smärtcentrum. Det är inte till min fördel om jag gör det. Det har pågått så länge och jag känner mig varje gång missförstådd och överkörd då jag får höra att jag ska härda ut och klara mig på det jag har. Men jag vet, ingen annan hur ont jag har varje dag och hur detta bryter ner mig mer och mer, mitt psyke tar stryk, min energi till allt annat i livet tar stryk. Men ska göra mitt bästa idag för att uppnå det jag vill ha ut av det. Jag har väntat på detta besöket sedan i september så nu äntligen är det dags. Hoppas det är en bra läkare, min gamla läkare är inte där förrens i Januari igen. Håll tummarna för mig idag. Det kan jag behöva känner jag. Allt stöd man kan få i detta är så tacksamt.
Jag återkommer efter besöket idag....
Kramar
fredag 24 oktober 2008
Buzz & Shopping!
Vilken kväll det blev igår.
Först vart vi ”VIP Festen” som var igår på Åhlens. Det var en varuhusinvigning med lite tilltugg och shopping, man fick 20 % att handla för. Syrran kom och vi åkte in tillsammans, Lilla Wilma var med, fick ha henne på maggen med en sjal, hon var så söt alltså. Låg där och kikade på mig och Carlis när vi gick runt och shoppade tillsammans. Carlis köpte en jättefin grå kofta till sig, han var såå snygg i den. Jag handlade en träningströja, en bra bok Mig äger ingen av Åsa Linderborg, en sann historia som jag älskar att läsa. Sen köpte vi en snygg vit duk till vardagsrumsbordet, vi ska ju ha folk imorgon hem så ska duka fint, 4 st dukunderlägg som var coola i svart. Några söta örngott i spetskant, jag älskar ju romantik stilen så vart så förälskad i dom söta örngotten. Sen luskade vi runt och kika men hittade inget speciellt mer. Var nöjda och framför allt trötta i benen av promenaderna i oändligheten i varuhuset. Så vi shoppade det vi ville ha, sen lämnade vi över lilla Wilma som hade somnat i min famn, gooooos, och bestämde för att mätta våra hungriga magar! Så tog oss en promenad till vår favvo grekiska restaurang Taverna Sirtaki på Lilla Kungsgatan i stan, där slog vi oss ner trötta i benen och beställde in varsin Tzatziki och sedan kyckling på grillspett, alltså det var så gott, var bara vi på där så det var så mysigt !! Sen tog vi för omväxlingsskull bussen hem till Kallebäck, vi brukar ju alltid ta bilen överallt så det var ovant och länge sen man åkte buss men mysigt...
Väl hemma så kände jag hur magen började värka, skyndade mig att ta en smärtstillande och försökte slappna av så att det skulle släppa. Somnade senare i knät på Carlis framför Tv:n.
Magen var såå jobbig....bläääävaknade inatt kl 04:30 av att jag hade så ont i magen baktill, vred och vände mig men till slut så gick jag upp och tog ännu en tablett, försökte sova men det gick inte så bra alls kunde inte somna av smärta, gick upp igen och satte mig och jobbade en stund, till slut så släppte det lite så jag kunde äntligen få somna.
Sen kändes det som om man bara blinkat innan klockan ringde igen.
Helt slut klev man uppska, fick lagt mig och vilat på lunchen här på jobbet. = Skönt!!!
Idag är det joggingdax igen med Carlis, springa 2,5 km idag igen, för tredje gången denna veckan. Sen är det middagsdags och speldags med vårt nya playstation, fick meddelande om för en timma sedan att det kommit till hämtbutiken, så Carlis ska åka och hämta hem det och köpa till Buzz, så jag är så lycklig, ikväll ska vi spela han och jag, och jag ska vinna!!! He heMen innan dess är det arbete och jogging…så just nu känns det långt bort…
I wish you all a nice Friday!
Först vart vi ”VIP Festen” som var igår på Åhlens. Det var en varuhusinvigning med lite tilltugg och shopping, man fick 20 % att handla för. Syrran kom och vi åkte in tillsammans, Lilla Wilma var med, fick ha henne på maggen med en sjal, hon var så söt alltså. Låg där och kikade på mig och Carlis när vi gick runt och shoppade tillsammans. Carlis köpte en jättefin grå kofta till sig, han var såå snygg i den. Jag handlade en träningströja, en bra bok Mig äger ingen av Åsa Linderborg, en sann historia som jag älskar att läsa. Sen köpte vi en snygg vit duk till vardagsrumsbordet, vi ska ju ha folk imorgon hem så ska duka fint, 4 st dukunderlägg som var coola i svart. Några söta örngott i spetskant, jag älskar ju romantik stilen så vart så förälskad i dom söta örngotten. Sen luskade vi runt och kika men hittade inget speciellt mer. Var nöjda och framför allt trötta i benen av promenaderna i oändligheten i varuhuset. Så vi shoppade det vi ville ha, sen lämnade vi över lilla Wilma som hade somnat i min famn, gooooos, och bestämde för att mätta våra hungriga magar! Så tog oss en promenad till vår favvo grekiska restaurang Taverna Sirtaki på Lilla Kungsgatan i stan, där slog vi oss ner trötta i benen och beställde in varsin Tzatziki och sedan kyckling på grillspett, alltså det var så gott, var bara vi på där så det var så mysigt !! Sen tog vi för omväxlingsskull bussen hem till Kallebäck, vi brukar ju alltid ta bilen överallt så det var ovant och länge sen man åkte buss men mysigt...
Väl hemma så kände jag hur magen började värka, skyndade mig att ta en smärtstillande och försökte slappna av så att det skulle släppa. Somnade senare i knät på Carlis framför Tv:n.
Magen var såå jobbig....bläääävaknade inatt kl 04:30 av att jag hade så ont i magen baktill, vred och vände mig men till slut så gick jag upp och tog ännu en tablett, försökte sova men det gick inte så bra alls kunde inte somna av smärta, gick upp igen och satte mig och jobbade en stund, till slut så släppte det lite så jag kunde äntligen få somna.
Sen kändes det som om man bara blinkat innan klockan ringde igen.
Helt slut klev man uppska, fick lagt mig och vilat på lunchen här på jobbet. = Skönt!!!
Idag är det joggingdax igen med Carlis, springa 2,5 km idag igen, för tredje gången denna veckan. Sen är det middagsdags och speldags med vårt nya playstation, fick meddelande om för en timma sedan att det kommit till hämtbutiken, så Carlis ska åka och hämta hem det och köpa till Buzz, så jag är så lycklig, ikväll ska vi spela han och jag, och jag ska vinna!!! He heMen innan dess är det arbete och jogging…så just nu känns det långt bort…
I wish you all a nice Friday!
torsdag 23 oktober 2008
hurtiga e vi!
är så stolt över mig själv
jag och Carlis sprang 2,5 km i söndags ( trots det kassa vädret )
och igår var det dags igen....
jag förbättrade mig med en minut, så det var så kul tyckte jag
även om jag var helt slut och såg ut som en tomat i ansiktet efteråt
idag
ska vi på fest på VIP invigningen av Åhlens på kungsgatan
Det är Min syster, hennes man och pappa och Yvonne som ska gå
blir lite mingel med lite tilltugg mm.
Ska bli kul, ser mycket fram emot det, så ska hem sen och fixa iordning mig bara
sen drar jag o Carlis in dit...
Tjingeling!
jag och Carlis sprang 2,5 km i söndags ( trots det kassa vädret )
och igår var det dags igen....
jag förbättrade mig med en minut, så det var så kul tyckte jag
även om jag var helt slut och såg ut som en tomat i ansiktet efteråt
idag
ska vi på fest på VIP invigningen av Åhlens på kungsgatan
Det är Min syster, hennes man och pappa och Yvonne som ska gå
blir lite mingel med lite tilltugg mm.
Ska bli kul, ser mycket fram emot det, så ska hem sen och fixa iordning mig bara
sen drar jag o Carlis in dit...
Tjingeling!
måndag 20 oktober 2008
jag = klant
åh sorry sorry
har ju lyckats blocka kommentarer...
men nu ska det fungera utan att ha konto mm...
Tjing!
har ju lyckats blocka kommentarer...
men nu ska det fungera utan att ha konto mm...
Tjing!
söndag 19 oktober 2008
bra dag !
jag är så tacksamidag har jag varit mycket mer smärtfri, det har gett mig energi och styrka som jag saknat dom sista veckorna tillbaka. det kändes så ljuvligt att få vakna utan ont.
Sen har det i stort sett varit en skön dag utan större smärtutbrott.... = madde glad, pigg och lyckliggårkvällen var hemsk, till slut när jag käkat lite yougurt och knäckebröd eftersom jag inte pallar att käka så mycket annat för att det gör så ont att gå på toaletten sen, blöder från tarmen och har så jävla ont så ni kan inte ana. känns som om det ska spricka i min tarm liksom. så gav upp och fick ta en Oxynorm (10mg) och då blev det lite bättre, och jag kunde till slut slappna av helt. sen somna jag, ha ha men Carlis var lika trött han, vi hade en skön myslördag med massa gott och mys, oliver, vitlöksbröd och coca cola liksom,. det var lördag juh så då fick man frossa lite i det goda...
helt svett, tänkte ta till vara dagen då jag inte hade ont så jag fick iväg mig till spåret och tro det eller ej, på hur många år har inte jag joggat/sprungit men idag sprang jag och Carlis 2.5 km, helt slut är jag , ser ut som en tomat och skoja inte att jag är så chockad över att jag inte behövde stanna och gå en ända gång liksom, det trodde jag aldrig om mig själv, jag är så otränad.
Så idag är jag stolt över mig själv för första gången på länge!!Duktig tjej Madde, hoppas nu att jag får fler sådana här dagar med mindre smärta så att jag kan komma ut och röra på mig....
Är så tacksam för denna dagen, har vart iväg hos Carlis syster i Vara och det var så mysigt , jag och Carlis och hans mamma åkte upp imorses. vi fika och spelade Wii, ha ha vilket spel, och så fick jag äntligen lämna över två kort som jag fixat på henne och hennes man. Jag tror hon blev glad i hjärtat för dom och det kändes bra.
Nä nu, ska min kompis som jag lärde känna på avdelning 67 komma förbi snart, tänk att man kan lära känna människor på dom mest konstiga ställen och konstiga tillfällen, men vi fick dela rum i våras och våra band knöts med en gång och sen dess har vi kontakt och ses ofta tillsammans, det är så kul, är så glad att jag fått lära känna henne , hon är en frisk fin fläkt....
Så dagens ord: Tacksamhet, Stolthet över mig själv...Puss
torsdag 16 oktober 2008
onsdag 15 oktober 2008
igår - vilken skitdag!
Heeeej!
Vilken dag igår, jag verkligen stupade innanför dörren när jag nådde mitt hem igår kl 18:30
Asså skoja inte vilken skitdag det vart igår, massa tråkigheter på jobbet och mitt i alltihopa så mår man väl kanske inte så bra av alla jävla hormoner som sätter igång värmevallningar och frossa om vartannat. Hela kroppen är helt CP. Mår skit verkligen av det. Kroppen lever sitt egna liv just nu kan man säga.
Ska äntligen få träffa Smärtkliniken nästa vecka den 21:e. Ett besök jag längtat efter och ser fram emot jättemycket. Ska diskutera smärtlindringen och mitt mående just nu. Det tär väldigt på mitt psyke allt detta som sker med sjukdomen hela tiden. Många stora beslut som måste fattas, som jag inte är mogen för ännu känner jag, skjuter på allt sånt ett tag framåt i tiden. Det får komma när det känns bättre. Nu måste jag få bukt med smärtan först. Sedan är jag liksom heltokig när det gäller att vara tålmodig på att vänta in en tid som skulle komma då jag ska göra MR ( magnetröntgen ) då man ska kolla igenom min kropp hur det ser ut där inne med allt. Jag är ivrig och vill bara få det gjort känner jag.
Smärtan är fortfarande inte bra alls, så jag ringde idag gynmottagningen och dessvärre så var det ingen lycka med det samtalet. Min läkare är inte där på 2 veckor så kände hur paniken spreds sig inom mig. Jag fattar inte hur jag ska klara detta med den futtiga smärtlindringen som jag har nu. Den är för svag för att klara mig hemma känner jag, om det nu då inte vänder allt detta och blir bättre. Ska ge det några dagar till sen får jag fundera över allt igen. Men ska ta upp detta även med smärtkliniken när jag ska dit nästa vecka. Imorgon ska jag till vårdcentralen och kolla upp lite skumma fläckar som jag har fått på mina armar, min man har tjatat på mig om detta hela sommaren men nu har jag fått tummen ur och ska kolla upp det. Det har inte känts som om det varit prio på det just nu när allt annat är kaos liksom. Men imorgon ska jag kolla upp det äntligen!!!
Idag jobbar man åter igen till kl 18 suck, say no more....
Idag blir det hem och laga middag med mannen, idag ska vi äta Lax & Quinoa med sallad. Muuums….sen ska vi ta en kvällspromenix han och jag Gooos
Over and out for today
Vilken dag igår, jag verkligen stupade innanför dörren när jag nådde mitt hem igår kl 18:30
Asså skoja inte vilken skitdag det vart igår, massa tråkigheter på jobbet och mitt i alltihopa så mår man väl kanske inte så bra av alla jävla hormoner som sätter igång värmevallningar och frossa om vartannat. Hela kroppen är helt CP. Mår skit verkligen av det. Kroppen lever sitt egna liv just nu kan man säga.
Ska äntligen få träffa Smärtkliniken nästa vecka den 21:e. Ett besök jag längtat efter och ser fram emot jättemycket. Ska diskutera smärtlindringen och mitt mående just nu. Det tär väldigt på mitt psyke allt detta som sker med sjukdomen hela tiden. Många stora beslut som måste fattas, som jag inte är mogen för ännu känner jag, skjuter på allt sånt ett tag framåt i tiden. Det får komma när det känns bättre. Nu måste jag få bukt med smärtan först. Sedan är jag liksom heltokig när det gäller att vara tålmodig på att vänta in en tid som skulle komma då jag ska göra MR ( magnetröntgen ) då man ska kolla igenom min kropp hur det ser ut där inne med allt. Jag är ivrig och vill bara få det gjort känner jag.
Smärtan är fortfarande inte bra alls, så jag ringde idag gynmottagningen och dessvärre så var det ingen lycka med det samtalet. Min läkare är inte där på 2 veckor så kände hur paniken spreds sig inom mig. Jag fattar inte hur jag ska klara detta med den futtiga smärtlindringen som jag har nu. Den är för svag för att klara mig hemma känner jag, om det nu då inte vänder allt detta och blir bättre. Ska ge det några dagar till sen får jag fundera över allt igen. Men ska ta upp detta även med smärtkliniken när jag ska dit nästa vecka. Imorgon ska jag till vårdcentralen och kolla upp lite skumma fläckar som jag har fått på mina armar, min man har tjatat på mig om detta hela sommaren men nu har jag fått tummen ur och ska kolla upp det. Det har inte känts som om det varit prio på det just nu när allt annat är kaos liksom. Men imorgon ska jag kolla upp det äntligen!!!
Idag jobbar man åter igen till kl 18 suck, say no more....
Idag blir det hem och laga middag med mannen, idag ska vi äta Lax & Quinoa med sallad. Muuums….sen ska vi ta en kvällspromenix han och jag Gooos
Over and out for today
tisdag 14 oktober 2008
min lilla stackars Aino
min lilla mormor som jag kallar henne Aino
en vän till familjen sedan många år som jag har kontakt med
Hon bor i Alingsås och är lite över 70 år nu har blivit sämre tyvärr
hon blir svagare och svagare. Jag erbjöd att hjälpa henne att handla lite som jag brukar göra åt henne med jämna mellanrum men hon tackade nej. Vill inte vara i vägen, som alla gamla känner och resonerar. Dom förstår inte att man är orolig för dom och bara vill göra tillvaron för dom lite lite bättre än den är. Jag ska ringa henne igen på tordag tänkte jag.
För det lät inge vidare alls med henne. Kanske får ta en sväng dit i helgen och titta till henne.
tänker på dig Aino
Kram!
en vän till familjen sedan många år som jag har kontakt med
Hon bor i Alingsås och är lite över 70 år nu har blivit sämre tyvärr
hon blir svagare och svagare. Jag erbjöd att hjälpa henne att handla lite som jag brukar göra åt henne med jämna mellanrum men hon tackade nej. Vill inte vara i vägen, som alla gamla känner och resonerar. Dom förstår inte att man är orolig för dom och bara vill göra tillvaron för dom lite lite bättre än den är. Jag ska ringa henne igen på tordag tänkte jag.
För det lät inge vidare alls med henne. Kanske får ta en sväng dit i helgen och titta till henne.
tänker på dig Aino
Kram!
måndag 13 oktober 2008
en dunderskön söndag....
igår var en kanonskön dag
jag sov ut till hela halv tolv ( så himla skönt )
sen upp och käka en god frukost med Carlis
vi segade oss, jag läste min bok som är skitbra!!
Det är ännu en ny, den heter anhörig och är en sann historia om att vara anhörig till en alkoholist och jag ska erkänna att det berör verkligen i det inre i mig. Det är många känslor och tankar som man känner igen sig på. Den är verkligen en kanonbra bok. Jag längtar till att få komma hem och läsa i den. Kan rekomendera den varmt.
efter en stunds läsning var det dags för att få igång oss. Vi käka lite och drog iväg till Skatås och tog en kvällspromenad på 8 km. Det var väl inte så jättehärligt väder men vi kämpade på och fixade den promenixen. I regn och rusk ska jag tillägga.
Sen åkte vi till affären och veckohandlade. Ja, tro det eller ej men så var det. Vi har blivit vuxna och har nu planerat middagarna för denna veckan. Så får vi se till att följa den också =)
Vuxenpoäng blir det där minsann...he he, nu är det bara kvar att jag ska börja dricka kaffe.
Sen vart den en skön kväll med matlagning och myspys i soffan.Vi har ju nu fått en massa kanaler att kika på så satt som klistrade vid TV:n och fastna i en film. Sen var det bedtime och snacka om att man var bra seg när man slutligen gick till kojs igår.....ZZZzzzzz
Idag...då är det hemgång och sen träna!! Idag blir det MRL = Mage, Rumpa och lår!
Kanonjobbigt pass som känns efter!! men som jag ska kämpa på så!!!
Tjing!!
lördag 11 oktober 2008
11 oktober - en rolig moster dag!
hade idag besök här i Kallebäck
Carlis och hans pappa jobbade idag, då fick jag besök av en liten liten tös som är så go alltså. Lilla eller stora damen nu kan man säga, Josefine, hon kom hit igår och sov hos oss till idag. Så jag hade en kanonmysig och härlig lördag med hennes sällskap. Vi gjorde pyssel , tryckte en tröja som hon ville ha den. Hon skulle ha allas namn i familjen på, det vart lite trångt men vi löste det ändå, och hon vart så nöjd, sen gjorde hon en till sin syster där hon skrev:
- jag älskar dig , puss & kram
så det var en härlig dag med pyssel och måleri, hon målade en egen canvastavla som blev så fin
klockan sprang iväg, vi såg barbie "mariposa" 4 ggr tror jag. Hon bara måste se en gång till!!
är så tacksam för alla goa barn som vi har omkring oss, mina 3 systerdöttrar, och Carlis 2 syskonbarn, dom är goa och förgyller många stunder, vi måste ta hit Carlis systers barn, vi har lovat att se på Starwars filmerna , som dom inte fått se hemma ännu, och detta ser dom så mycket fram emot tror jag....ska fixa till det !
Sen gällde det för mig att tvätta idag, eller oss, jag och Carlis har varit upp och ner i källaren sedan klockan 17 idag, och nu hänger det där nere och torkar. Det kan man sakna att ha en egen tvättmaskin i lägenheten och slippa konka och bära på allt, och planera för att få det att gå ihop med allt annat som man vill göra på helgerna. Men ska inte klaga, vi har det så bra ändå!!
magen - den är som den är. Det har varit tufft idag med smärtan. Men Josefine har fått mig på andra tankar. Tack ska du ha för det. Sedan nu har jag kämpat på, men tog en smärtstillande nu vid 20 tiden. Det var ett måste. Blöder gör jag tyvärr fortfarande. Fattar inte hur det går till men så är det. Både från tarmen och vanligt. Så får nog kolla med Gynmottagningen igen på måndag om det inte upphör. För det är ju för att få stopp på blödningen som jag nu äter 3 hormonbehandlingar liksom. Så funkar det inte tänker jag inte utsätta min kropp för det!!!
nu...ska jag återgå till min goa varma famn som ligger här i soffan. Det är Sverigematch på TV och jag har en glad Sambo som har fått en HD box nu med en så bra bild att man ser varenda pormask på fotbollsplanen....schysst!!
Tjingeling!!
Imorgon, då blir det en överraskning för mig. Har ingen aning vad min man har för planer för oss, det ska bli spännande att se vad söndagen bjuder på för äventyr. Men träning ska jag få in någonstans också.....YES!!
allt med socker är nu igen släng i vårt skafferi. Jag har fått ett rejält återfall av sockret tyvärr. Så ska minsann rengöra min kropp igen från det där giftet som är så beroendeframkallande. Så nu blir det andra bullar igen. Jag vill faan inte väga fläsk längre och må skit över det. Om det är förändring som ska ske får jag fasiken kämpa på lite med det nu....tufft blir det , men är så värt det bara man kommer igång.....!!!
Puss & kramar
Carlis och hans pappa jobbade idag, då fick jag besök av en liten liten tös som är så go alltså. Lilla eller stora damen nu kan man säga, Josefine, hon kom hit igår och sov hos oss till idag. Så jag hade en kanonmysig och härlig lördag med hennes sällskap. Vi gjorde pyssel , tryckte en tröja som hon ville ha den. Hon skulle ha allas namn i familjen på, det vart lite trångt men vi löste det ändå, och hon vart så nöjd, sen gjorde hon en till sin syster där hon skrev:
- jag älskar dig , puss & kram
så det var en härlig dag med pyssel och måleri, hon målade en egen canvastavla som blev så fin
klockan sprang iväg, vi såg barbie "mariposa" 4 ggr tror jag. Hon bara måste se en gång till!!
är så tacksam för alla goa barn som vi har omkring oss, mina 3 systerdöttrar, och Carlis 2 syskonbarn, dom är goa och förgyller många stunder, vi måste ta hit Carlis systers barn, vi har lovat att se på Starwars filmerna , som dom inte fått se hemma ännu, och detta ser dom så mycket fram emot tror jag....ska fixa till det !
Sen gällde det för mig att tvätta idag, eller oss, jag och Carlis har varit upp och ner i källaren sedan klockan 17 idag, och nu hänger det där nere och torkar. Det kan man sakna att ha en egen tvättmaskin i lägenheten och slippa konka och bära på allt, och planera för att få det att gå ihop med allt annat som man vill göra på helgerna. Men ska inte klaga, vi har det så bra ändå!!
magen - den är som den är. Det har varit tufft idag med smärtan. Men Josefine har fått mig på andra tankar. Tack ska du ha för det. Sedan nu har jag kämpat på, men tog en smärtstillande nu vid 20 tiden. Det var ett måste. Blöder gör jag tyvärr fortfarande. Fattar inte hur det går till men så är det. Både från tarmen och vanligt. Så får nog kolla med Gynmottagningen igen på måndag om det inte upphör. För det är ju för att få stopp på blödningen som jag nu äter 3 hormonbehandlingar liksom. Så funkar det inte tänker jag inte utsätta min kropp för det!!!
nu...ska jag återgå till min goa varma famn som ligger här i soffan. Det är Sverigematch på TV och jag har en glad Sambo som har fått en HD box nu med en så bra bild att man ser varenda pormask på fotbollsplanen....schysst!!
Tjingeling!!
Imorgon, då blir det en överraskning för mig. Har ingen aning vad min man har för planer för oss, det ska bli spännande att se vad söndagen bjuder på för äventyr. Men träning ska jag få in någonstans också.....YES!!
allt med socker är nu igen släng i vårt skafferi. Jag har fått ett rejält återfall av sockret tyvärr. Så ska minsann rengöra min kropp igen från det där giftet som är så beroendeframkallande. Så nu blir det andra bullar igen. Jag vill faan inte väga fläsk längre och må skit över det. Om det är förändring som ska ske får jag fasiken kämpa på lite med det nu....tufft blir det , men är så värt det bara man kommer igång.....!!!
Puss & kramar
en glad prick - tack Ann-Sofie
min svägerska är en glad och fin prick
hon skickade mig i veckan en tidning om hundar, och ni kan tänka er att man satt där och dregla över dom fina små djuren, passande så var det en artikel om Chihuahuaor som spårade. Dom är ju bara för söta alltså...me love alot...
Tack du goa dundergoa svägerska!!
Jag har en sak till dig...eller två...och måste se till att få lämna över dom till dig snart!!
Det ska bli så kul att se din reaktion....
kramar!!
hon skickade mig i veckan en tidning om hundar, och ni kan tänka er att man satt där och dregla över dom fina små djuren, passande så var det en artikel om Chihuahuaor som spårade. Dom är ju bara för söta alltså...me love alot...
Tack du goa dundergoa svägerska!!
Jag har en sak till dig...eller två...och måste se till att få lämna över dom till dig snart!!
Det ska bli så kul att se din reaktion....
kramar!!
vilken mysig konsert och kväll den 9:e Oktober
inledande har vi nedan ett foto jag tog från konserten
jag är verkligen ingen vidare fotograf när det gäller att hålla sig stilla vid fototagandet
men om ni kisar och kanske kan antyda en liten människogestalt med gitarr i mitten av kortet så ser ni henne, den lilla söta Katie Melua.....
jag är verkligen ingen vidare fotograf när det gäller att hålla sig stilla vid fototagandet
men om ni kisar och kanske kan antyda en liten människogestalt med gitarr i mitten av kortet så ser ni henne, den lilla söta Katie Melua.....
Katie Melua...
vilken röst
vilken kväll
jag hade det väldigt mysigt
kände mig inte på topp men njöt av alltsammans
svärmor och Carlis mormor
jag och Carlis
det var så mysigt där i Lisebergshallen
är så glad att vi bokade den konserten
hon har en egen röst
och var en skön prick på scen
såg ut som en liten ronja rövadotter kan man säga
helt fantastiskt säker på sin röst och jag blundade
en låt som betyder mycket för mig och Carlis är
" thank you stars" som Carlis spelade upp för mig den
3:e dejten hos honom i Kallebäck , då han beskrev den
med sina ord och vad Katies musik betytt för honom under hans resor i världen.
Så det kom sig att jag vart lite rörd, en skön känsla att dela den låten med honom =)
sen i veckan när jag var hemma och hade lite halvjobbigt med smärtorna så fick jag vackra rosa rosor av min älskade, om jag blev glad!! Jag vart riktigt rörd av alltihopa...så nu står dom och förgyller mitt vardagsrumsbord och bara doftar goooottt!!!
Tack du älskling !!!
torsdag 9 oktober 2008
Katie Melua + pysslat
jag kämpar på att få dessa dagar att gå lite fortare när jag nu är hemma med ont i maggen dessa dagar och fann lite pyssel att göra till mina två systerdöttrar som nu har börjat gymnastik en gång i veckan och då ska man ju ha en gympapåse med sig med sin lilla gymnastikdräkt med en liten volang i rosa som alla töser så gärna vill ha.
Då slog en pysselidé in i mitt huvud, jag skulle göra dom varsin liten gympapåse...
det var jättekul så nu vill jag bara hålla på med tryck på kläder känner jag =)
några timmar gick förbi mig med detta lilla pysseläventyr...här är resultatet....
dom vart väl söta??
jag känner mig iallafall nöjd ska jag erkänna =)
Katie Melua
ska vi idag och kika på , ska minsann klara av det har jag bestämt, köpte ju biljetterna för en evighet sedan och har sett fram emot detta hur länge som helst!!
Det blir jag & Carlis och Svärmor och Carlis mormor som ska gå
Vi ska mötas och käka middag före och sen blir det konsertkväll minsann =)
blir en mysig kväll tror jag som kommer gå till historien...
Smärtan idag
den är allt annat än bra kan jag erkänna. Hade en riktigt tuff dag igår och jag fattade nada kände bara att det var påväg åt helt fel håll igen. Sen kom blödning under dagen och då vart jag så besviken igen på att det aldrig tar slut. Så fick pratat med smärtkliniken och man sa att jag ska ta ytterligare en hormonbehandling nu ett tag , i form av några plåster för att få bukt på detta elände. Så nu är det 3 hormonbehandlingar på en gång, inte konstigt att man mår skit eller känner sig knasig i kropp och själ...en dag i sänder....ska häääärda ut detta med =)
idag är det en vecka sedan jag kom hem från sjukhuset , så tänk vad tiden går fort
hoppas så att jag kommer kunna gå till jobbet på måndag, please please det vore skönt!
nu....ska jag återgå till en bok som jag börjat läsa nu, den heter Otryggare kan ingen vara
den är skriven av Agneta Cras & Bengt-Åke Cras
himla bra tycker jag än så länge, den handlar om några barns uppväxt i en familj med alkoholproblem och drogproblem, den är verkligen berörande på många sätt.
Tjing!
tisdag 7 oktober 2008
morfin = kasst mår jag
jag har ju kommit hem från sjukhuset i fredags förra veckan. Det var en liten halvjobbig vecka då smärtan nådde sin topp igen. Det smärtade på väldigt och jag insåg att jag inte längre skulle klara av det själv hemma, tog mitt förnuft till fånga ( tänka sig att jag har förnuft ibland ) och åkte in till Sahlgrenska. Där var det några tuffa dagar, som varvades med underbara besök av mina goa vänner och min goa familj som finns. Min älskade Carlis ska ha en guldmedalj att han orkade med mig när jag mådde som sämst förra veckan, då är det inte mycket som är gladsamt i världen kan jag erkänna. Väl utskriven tog jag och min läkare ett beslut om att jag skulle få med mig mofintabletter hem för att klara denna smärt-topp som var. Nu har jag försökt med mina "vanliga" smärtstillande varje dag först, då detta inte hjälpt har jag tagit morfintabletterna och dom får mig att må skiiiit!!!, jag mår illa, spyr och känner mig allmänt halvostadig i benen, ligger till sängs och vilar. Läser när det går bra, om jag inte mår illa av det med. Nu är det en dag i sänder och så får man se när man klarar att jobba igen, jag har pratat med min chef som är fantastiskt stöttande i alltsammans. Vi tar en dag i sänder , jag kommer ju kunna jobba så fort jag klarar mig utan morfintabletterna. Det är alltid lite halvjobbigt för mig när detta inträffar med smärt-topparna. Jag försöker verkligen att klara av att jobba men nu denna gången gav jag upp igår. En dag i sänder nu och så får jag se när jag kan komma igång igen, kanske behöver vara hemma denna veckan ut nu så får jag se sen.
Hörs
Tjing!
Hörs
Tjing!
premiär av mitt lilla jag
jag ska minsann inte ge upp
även om jag har lust ibland att göra så
det gör så ont allt sammans just nu
magen värker, men vill inte ge upp detta
då har en del av mig försvunnit, om jag väljer bort allt
en operation och sen kan jag/vi aldrig få biologiska barn
så det är inget alternativ känner jag
jag vill må bra
leva utan smärtor
leva utan ont
och bara få må bra
att det ska vara så svårt att få det så...
detta är min nya blogg
mitt lilla jag
här kommer jag skriva för min egen skull
för att kunna minnas och se tillbaka lite på hur
jag mått under den sista tiden...
livet innehåller så mycket kärlek
bara man tar till vara på den
Madeleine - mitt lilla jag
även om jag har lust ibland att göra så
det gör så ont allt sammans just nu
magen värker, men vill inte ge upp detta
då har en del av mig försvunnit, om jag väljer bort allt
en operation och sen kan jag/vi aldrig få biologiska barn
så det är inget alternativ känner jag
jag vill må bra
leva utan smärtor
leva utan ont
och bara få må bra
att det ska vara så svårt att få det så...
detta är min nya blogg
mitt lilla jag
här kommer jag skriva för min egen skull
för att kunna minnas och se tillbaka lite på hur
jag mått under den sista tiden...
livet innehåller så mycket kärlek
bara man tar till vara på den
Madeleine - mitt lilla jag
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)