....

arg

är bara förnamnet. blir så trött på att behöva känna och uppleva detta hela tiden. Det gäller min far. Han ringde mig förra torsdagen och vi talades vid som vanligt , sedan kläcker han ur sig att han ska åka till Grekland dagen efter. Hallå !! Vad är detta ? Ett skämt , hoppades jag. Men nej, det var sant. Så i fredags åkte han, klart jag reagera och blir orolig för honom. Mänskligt, efter allt som varit i alla dessa år, försökte släppa det men mår verkligen dåligt på grund av detta. Samma visa igen, here we go again...när åkte dom sist iväg ?? I julas och hur bra blev det !!?? KATASTROF !! Jag känner mig sårad och upprörd att du inte kan säga mig det direkt istället och du kanske måste inse pappa att du inte kan göra sådana resor just nu, eller på ett bra tag framöver. Idag kom den där känslan i kroppen. Inget mer hört från honom. Önskar ju så att det ska vara okej med honom och att INTE dom hemska alkoholens demoner ska ta honom i sitt grepp. Jag avskyr denna delen av livet. Det drar ner en tillbaka i sin lilla mörka håla. Den hålan som är äcklig och otäck. Åter igen dras allt upp i huvudet och jag blir så arg.

ledsen

önskar så att jag kunde ta bort allt för ett slag. Få lite ro och vila inombords. Jag orkar inte må såhär just nu. Det blir för mycket och så kokar allt över. Kan inte rå för det. Inte min mening. Drar mig undan, sluter mig nuförtiden. Vet inte varför. Har svårt att sätta ord på alla känslorna tror jag. Inte riktigt likt mig men så känner jag just nu. Över allt detta ligger smärtan som jag nu tampas med dagligen igen. Jag ger och ger så mycket jag orkar. Kroppen säger ifrån. Det stoppar inte mig.
inget hört från min läkare heller. Det gör mig också ledsen. Ska ringa imorgon igen och göra mig påmind där om att det är akut och jag måste få tag på honom nu. Inte sen, utan nu.

ska försöka somna in nu. Krypa ner i sängen, men skönt att få ur sig lite, det blir alltid över till tankar sen ändå när man lagt sig i sängen för att sova. Speciellt när läget är såhär.

Kram Madeleine