S M Ä R T A

så var man sängliggandes igen. Ryggläge. HATAR DET. det finns inget värre än detta. Smärtan är så hemsk på min vänstra sida och baktill ryggen till. Det värker som satan. Ligger och bankar mig själv i ryggen för att det ska domna bort. Äter mina smärtstillande som inte hjälper mig just nu tyvärr. Men hoppas hela tiden att det ska göra mirakel och ta bort all denna smärtan som nu är på besök. Har varit hemma från jobbet sedan i måndags. Skit också ! Hatar att inte kunna vara där. Den hemska ångesten kommer på besök, jag pressar mig själv för att besegra alltsammans. Sedan slappnar jag av och då smäller det till som en stor käftsmäll. Pang. Ont , smärta , värk. Vetekudden som jag fått av svärmor är till Stor användning nu. Den åker in och ut från micron stup i kvarten. Mitt självförtroende åker raka vägen i soporna. Känner stress och press. Måste orka lite till, måste kämpa på. Får inte ge upp. Har jag klarat det såhär långt så kom igen nu Madde.

Läkarbesök igår, min älskade var med. Kändes nervöst. Ska avbryta denna behandlingen som jag nu genomgår, ska testa ett nytt p-piller som kommit ut precis som ska hjälpa tydligen. Jag blir så glad för att då kanske man också blir bättre. Känner stort hopp inför detta. Min nuvarande spruta går ut i slutet på Juni. Nu ska jag kämpa på det sista, härda ut detta för att kanske få det mycket bättre om några månader. Det ska innehålla lite mindre hormoner och det tackar man ju inte nej till. Mår så piss psykiskt av alla dessa hormoner. Så att det ska in mindre är GREAT ! Vi såg inget på ultraljudet som vanligt, men smärtan är där ändå och problemet kvarstår. Vi beslutade att jag ska göra Magnetröntgen snarast möjligt för att se över hela kroppen. Sen blir det åter besök till min läkare och utifrån det eventuellt operation igen. Den 9:onde i räkningen. Helt sjukt.

sen kom den ständiga frågan som aldrig missas. - ska ni skaffa barn snart ??
Både jag & C kände nog oss rätt obekväma där. - inte i nuläget var mitt svar. Min läkare drog åter igen detta om att det är bra för oss endometriospatiener. Får man ett barn kan man ju sedan ta bort alltsammans, livmoder , äggstockar. Ja, allt. Då har dom gjort sitt liksom. Det är ju en stor del av mig som kämpar på med all denna smärta för att en dag kunna bli mamma. Det är en sporre för mig att kämpa för. Just nu när man ligger här hemma i sängen med ont så känns det långt borta.

en dag i sänder Madeleine. En dag i sänder.

jag hoppas och ber om att det ska lägga sig nu så jag kan få återgå till livet, jobba som jag ÄLSKAR att göra och träna gärnet igen. Idag känns det lite bättre tror jag. Inte lika mycket värk baktill. So please make the pain go away. Det är ett enda stort mörker detta med smärtan.
mår så dåligt av mina smärtstillande, spyr, kräks med mer så vill slippa ta dom mer.

Kram Madeleine