Jag vet att klockan är mitt i natten, jag ligger motvilligt vaken på grund av smärtorna. Det är helt sjukt verkligen o jag borde åka in till akuten men d e det sista jag gör. Får megångest bara genom att tänka på AVD 67 på KK Sahlgrenska. Istället har jag nu tagit en större dos av mina morfintabletter o ligger nu o hoppas att dom gör susen. Hade jag varit inlagd o en sköterska ställt frågan om hur ont jag har genom att ge en siffra mellan ett och tio på en VAS skala så hade mitt svar blivit 10. Detta e den värsta natten på en tid tillbaka. Om bara jag kunde fånet smärtan lite så kan jag testa med meditationen o spikmattan. Som läget är nu är det uteslutet. Jag e så less på hela denna cirkusen som sker omkring min sjukdom. Jag måste få sova annars kommer jag vara zombie i hövet hela dan imorgon. Jag har bara en sak som ligger i planen framöver o som jag tänker på hela tiden o det är operationen, i onsdags vart d två veckor kvar exakt. Jag går omkring o tänker på resan med allt som måste kämpa på med. Jag hatar det verkligen, nu blir d operation nummer 14 i ordningen på dessa 6 år med diagnosen.
Nu försöka slappna av o ta långa djupa andetag, d börjar ljusna ute o fåglarna kvittrar högt...,
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar