Sköööönt, nu e operationen gjord idag. Det var lite segt först då allt blev försenat så jag rullade ner först klockan 12:45
Sedan gick det undan kan man säg. Ner till narkos där jag fick lite lugnande. Inte blir man van vid detta, inte ens på sin operation nummer 14 i ordningen. Jag gillar inte att bli sövd för att inte tala om cirkusen som sker efter operationen. Där befinner jag mig just nu. Mörbultad kropp på insida som utsida. Jag vaknade med tväront från narkosen. Sen satte d igång med denna PCT pump...som skjuter in en mindre dos morfin när jag trycker på knappen. Det hår att få en dos var sjätte minut. Detta gör att jag slipper ringa ner sköterskorna också. Det har inte fungerat idag dock då jag haft så starka smärtor. Det går inte att få upp dosen dit jag behöver. Så jag har fått extra smärtlindring vid sidan av så att jag kunde komma upp på benen lite. Tog min runda i korridoren några vändor. Jag brukar ha en morfin spenal (kan vara felstavat) som sätts när jag opereras. Den täcker smärtlindring upp till 24 h efter operationen. Den kan jag verkligen Rekommendera att testa. Den gör att man kommer upp på benen och att man känner sig lite smidig.
Jag känner mig öm som katten i magen o vänstersidan värker starkt! Imon kommer min läkare upp o berättar om hur d gick o såg ut därinne. Han filmade också ingreppet o ska också ha fotograferat lite. Kanske låter galet men jag ser fram emot att få se hur det ser ut därinne, hur min endometrios ser ut inombords. Hoppas på goda besked av min läkare. Nu återstår det hårda och smärtsamma arbete för att tillfriskna så snart som möjligt. Hoppas slippa vara här på midsommar, men d ser lite tajt ut för att hinna bli tillräckligt frisk innan dess. Vi går la se...
Dagens lyckorus i allt mörker var att min kära favvosjuksköterska Lisa jobbar inatt o även imon. Jag fick glädjehus i hela kroppen när jag hörde hennes röst i korridoren o ropade högt -LISA!!
Sen kom hennes vackra ansikte fram bakom gardinen på min sal....whiii
Hon har alltid varit ett starkt o stort stöd för mig sedan den första stund jag tillbringade här på Sahlgrenska Sjukhuset. Jag bara älskar henne. Hon är en av den personal som tror på o som tar oss med endometrios på allvar. Så nu känner jag mig i tryggt sällskap. Hon är verkligen en ikon i mitt liv, så många nätter o tillfällen som Lisa satt sig ner o tröstat mig, peppat mig och bara funnits där för mig. Tänk om alla inom vården vore sådana, då hade ingen patient klagat inte. Tack Lisa för att du är så fantastisk. Jag VET att du hjälpt många människor på dom finaste sätt, vi är så tacksamma för det. Man är så liten o fager när msn mår dåligt och ligger på sjukhus. Tur att det då finns människor som Lisa.
Nu e det bedtime....jag hoppas att jag lyckas sova lite inatt trots den smärta som nu förgör mig inombords. Vi hörs imon igen...
Sov Gott & Varm Kram från lilla mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar