blickar mot mål

ännu en dag har passerat förbi
jag är nöjd med dagens insats
kom iväg och jobbade och kämpade på med
att fokusera och ha roligt under min arbetsdag
en dag i sänder är det verkligen nu, ibland en timme i taget
nu har jag varit hos min kära läkare förra veckan och
fick besluta om en ny operation, nummer 15 i ordningen
det var cystor som hade invaderat på min högra äggstock
tyvärr hade inte endometriosen lämnat min kropp utan
den fortsatte med sin aggressiva attityd...den vann nu och jag förlorade
så nu är det att sikta in sig på operation under v 12, v 13
hoppas nu bara att klara av dagarna tills dess hemma
utan några sjukhusbesök förhoppningsvis.
Jag lever just nu mycket på vad jag ska göra när jag blir bra igen
köra hojen på mysiga vägar och lyssna på bra musik
vara ute i naturen och fota och röra på mig
ta mig tid för att skapa och vara kreativ - det är magi för mig

jag har kommit till insikt om att det inte kommer
att fungera att orka jobba heltid fram till operationen
och samtidigt tro att man skulle fungera som en människa
så med den insikten har jag bestämt att inte jobba fulla veckor
det kommer inte bli bra för min egen del, jag kommer krascha
PANG är inte välkommet just nu, för jag vill hålla mig igång
och inte stanna upp för att helt gå hem tills operation
jag vet att jag klarar det om jag får en rättvis chans
en rättvis chans som jag kommit fram till är att jobba 80 %
att jobba 4 dagar i veckan och få vila ut helt 3, det är fair play
för just nu är min kropp inte min riktiga, den är olydig och lurig
när jag slappnar av och har som roligast hugger den mig djupt i magen
det får mig att böja mig dubbel av smärta och rädslan bubblar upp

hur ska jag klara detta? är det nu jag borde åka in egentligen?
massa frågor, inga enkla svar tyvärr
smärtan i magen är så intensiv att jag genast blir svag och uppgiven
när den slår till, den bryter ner mig mentalt och fysiskt
min kamp mot detta är långt ifrån över

annars har jag haft en rolig och underbar vecka på jobbet
har varit iväg och träffat andra kollegor i en annan stad
det bjöds på många skratt och berättelser, jag njöt av varje sekund
tack livet för dessa stunder, det är dom jag lutar mig tillbaka och ler åt

i morgon är det vilodag för min del, min kropp skriker efter det
det värker i alla mina leder i hela kroppen och den smärtan är
outhärdlig i och med att jag redan ligger på smärtgränsen för vad jag klarar av
jag ska sova ut och vila mig, ta en timme i taget och försöka ha en skön ledig dag

till eder alla, ge inte upp....en dag då vinner vi över denna sjukdom !!

Stor Styrkekram