det är mer än jobbigt att genomlida
som jag alltid säger så får man ta en minut i taget
jag vaknade av smärtorna i morses eller inatt kl 04:30
kunde inte slappna av, somna om eller något alls
villa fly ut ur min egen kropp....tog smärtstillande
och tog med mig min sömniga vovva på morgonpromenad
det var så tyst och skönt ute, inte en människa i sikte
när smärtan kommer är det lätt att drömma iväg till saker
som framkallar oro och ångest. Det är svårt när man inte
kan göra något själv mer än att ta det lugnt och vila kroppen
så allt vart upp och ner idag i stort sett. Ingen skön känsla i kroppen
när man inser att man inte kommer klara att genomföra sitt arbete
man känner sig besegrad av alltsammans, tyvärr även om det inte är över än
det enda som är skönt för mig är värmefilten och kärlek
idag ställde min pålitliga vän Honey vovvan upp som alltid
hon gosar och gör mig på gott humör i alla lägen...nästan ha ha
Hon betyder så mycket för mig, är så tacksam för att hon finns hos mig
Mycket av mina tankar går till när denna operationen är över
vilka saker som jag har att se fram emot, dem är många många :-)
Jag ska ut och resa, först till Italien i Maj och sedan blir det bröllop
hos en av mina barndomsvänner i sommar. Jag är så glad att ha det att sikta på
Sen ska jag och min man komma iväg på resa också, jag längtar till Miami som alltid
Jag kommer ALDRIG få nog av den staden och Floria. Känns som hemma ha ha
men så landar jag tillbaka i mitt nu och inser att det är en bit dit
som tur är man gammal i gemet så man vet att tiden går fort
även om jag önskar just nu att det bara var över och att jag var påväg tillbaka igen
få komma igång på riktigt med träning och allt, då mår jag som bäst
i all smärta och kaos igår så satte jag mig ner och pysslade lite
det är som en läkande effekt på mig, att få skapa och pyssla
har många idéer i mitt huvud, ska bara få tid att genomföra dom
det är ett av mina löften till mig själv, att ta mig tid för det
imorgon är det två av mina vänner som får en överraskning i brevlådan
ska bli kul att få höra deras reaktion...jag tror dom båda blir glada
för vad vore livet utan vänner och familj? Alla ord och tankar som kommer
från andra människor i välmening till mig värmer så mycket inombords
jag är tacksam för alla tankar och böner...jag vet att det hjälper mig
nu åter till värmefilten och gos med min lilla Honey
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar