skönt att den nu ligger bakom mig och att den är förbi
jag vill inte uppleva den igen för det var så jobbigt
först bara en saken att inse och ge upp för att åka in till akuten på KK
det är allt annat än vad det borde vara att komma in där, ett lotteri om vilken läkare som jobbar då när du beger dig dit för ett rop och ett behov av hjälp för att klara av livet med smärtan.
det ballade ur redan under förra helgen och då borde jag redan åkt in men envis och hopplös som jag är i den frågan så drar jag ut på det hela så länge jag bara klarar. Väl inne var det inte direkt någon fin upplevelse. Läkaren som skulle undersöka hade ingen förståelse för att jag helst inte ville genomgå en undersökning just då på grund av smärtor, vissa läkare förstår det och kan ha en respekt för det, då väljer man att undersöka dagen efter istället då man också kan få bli smärtlindrad före så man klarar av det överhuvudtaget. Det var iallafall en fruktansvärd upplevelse som jag inte kommer låta gå förbi utan anmälan. Under veckan sedan hade jag en bra läkare som var förstående och som hade respekt för mig och min sjukdom. Jag är så tacksam för att jag hade honom de dagarna under veckan. Tack så jättemycket verkligen, jag kunde pusta ut och vi samarbetade för att få ordning på smärtan som gick upp hela tiden. I fredags tog han ut mina bägge spiraler och det är jag så lättad över, nu har jag inga alls i min kropp och jag känner en stor lättnad över att det är så. Det är första gången sedan 2001 som jag inte hade några hormoner i kroppen. Det är värt att fira loss känns det som. Jag är verkligen lycklig över det.
så nu gäller det att blicka framåt. det är mycket i luften som just nu är otroligt jobbigt förutom min sjukdom. Min pappa är inte tillgänglig alls, det är så jobbigt att acceptera det då jag hade behövt honom vid min sida både förra veckan och även just nu men han finns inte där.
jag har en del problem till som har stor påverkan på mitt liv men det tänker jag inte ta upp här.
det enda jag siktar på just nu är att jag ska till psykologen den 1 mars, det ska bli så skönt att få någon att prata ut med om allt som sker/skett i mitt liv och som gjort stor påverkan för mig.
nu har jag en vilja att jobba imorgon så hoppas nu att den smärtan som just nu är ganska tuff ger med sig så att jag får somnat och klarar av att komma upp imorgon, jag saknar att jobba :-(
Kram & Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar