morfin = kasst mår jag

jag har ju kommit hem från sjukhuset i fredags förra veckan. Det var en liten halvjobbig vecka då smärtan nådde sin topp igen. Det smärtade på väldigt och jag insåg att jag inte längre skulle klara av det själv hemma, tog mitt förnuft till fånga ( tänka sig att jag har förnuft ibland ) och åkte in till Sahlgrenska. Där var det några tuffa dagar, som varvades med underbara besök av mina goa vänner och min goa familj som finns. Min älskade Carlis ska ha en guldmedalj att han orkade med mig när jag mådde som sämst förra veckan, då är det inte mycket som är gladsamt i världen kan jag erkänna. Väl utskriven tog jag och min läkare ett beslut om att jag skulle få med mig mofintabletter hem för att klara denna smärt-topp som var. Nu har jag försökt med mina "vanliga" smärtstillande varje dag först, då detta inte hjälpt har jag tagit morfintabletterna och dom får mig att må skiiiit!!!, jag mår illa, spyr och känner mig allmänt halvostadig i benen, ligger till sängs och vilar. Läser när det går bra, om jag inte mår illa av det med. Nu är det en dag i sänder och så får man se när man klarar att jobba igen, jag har pratat med min chef som är fantastiskt stöttande i alltsammans. Vi tar en dag i sänder , jag kommer ju kunna jobba så fort jag klarar mig utan morfintabletterna. Det är alltid lite halvjobbigt för mig när detta inträffar med smärt-topparna. Jag försöker verkligen att klara av att jobba men nu denna gången gav jag upp igår. En dag i sänder nu och så får jag se när jag kan komma igång igen, kanske behöver vara hemma denna veckan ut nu så får jag se sen.

Hörs

Tjing!