suck stön och skit
dagarna är tuffa men det har gått bra ändå denna veckan. Jag har kämpat på och försökt fokusera bort smärtan. Jag har tagit det lugnt med smärtstillande. Det är verkligen fråg dag till dag nu. I måndags lyckades jag få ner smärtan och passade då på att gå till gymmet för att träna min kropp. Det var som en segerkänsla efteråt. Jag klarade det och det var otroligt länge sedan jag kunde köra slut på mig på det viset.
Somnade verkligen med ett leende på läpparna på måndagskvällen. Sen var det inte lika roligt under tisdagen och igår, fy skjutton. Det var oerhört tufft. Jag jobbade och begav mig igår eftermiddag till månadens möte med Endoemtriosföreningen. Vilken kväll det vart, såå fantastiskt och givande. Det var en del nya medlemmar som jag verkligen beundrade för att dom kom, även om dom inte bodde i Göteborg. Dessa träffar är en boost minst sagt i god riktning. Man delar sina erfarenheter och får en chans att ge andra råd och tips då vi alla som deltar är i olika smärtfaser och sjukdomsfaser. Jag har ju haft min diagnos sedan 2005 så nu har denna karusellen pågått i 7 år, men jag har inget svårt alls för att dela med mig av saker som hänt mig under dessa åren. Är det någon som undrar så hör av er bara :-)
Jag vart ganska berörd av en sak speciellt igår, och det är påminnelsen om att inte låta livet springa förbi utan att man tar tag i saker och reder ut alla sina problem och frågor så tidigt i sin sjukdomsperiod som möjligt. Då började mina tårar komma och jag kände lite sorg för att jag inte orkat kriga mer tidigare men samtidigt måste man också komma ihåg att det är svårt att begära av sig själv att man ska klara av det också när man har tillräckligt mycket annat att tänka på. Det som känns tufft är när man ser tillbaka och minns sina år med smärtorna innan jag fick min diagnos. Jag önskar jag hade tagit tag i saker och ting snabbare men nu är det bara att acceptera läget som det är. Men nu lever jag för dagen och är positiv trots alla mina sjukdomsbesök och operationer. Det är ju operation nummer 15 som är påväg. Det som gör mig stark i detta är att jag har en stark vilja av att få tillbaka mitt liv och få till min livskvalité och därigenom kunna leva livet så som jag vill. Så det som jag siktar på är att få gjort denna kommande operation och då ska jag må bra efter och njuta av varje dag och minut utan smärta....så ska det bli bara !!
Kärlek & Värme från mig till er,
1 kommentar:
Du är så stark Madde och jag beundrar dig verkligen! Tänker på dig!! Jag är ju som sagt hemma nu så hör av dig när du orkar och vill träffas!! Kraaaam! // Malin Pettersson
Skicka en kommentar