när jag vaknade såg jag
att himlen var så vackert blå
hade redan då mitt sikte inställt
på vad jag skulle genomföra och
ha som mål för denna dagen
jag skulle upp på benen och gå
oavsett hur ont det skulle göra
så skulle jag upp och ta det första
stegen sedan operationen i måndags
illamåendet var så intensivt redan när jag vaknade, bad sköterskan om hjälp med det och den hjälpen jag fick av henne hjälpte mig. Jag fick i mig frukost som bestod av två goda mackor
sen låg jag länge och sneglade ut
mot den blåa vackra himlen som visades utanför mitt sjukhusfönster
vad väntade jag på liksom
samlade mig och fick hjälp av min snälla sköterska att byta min skjorta
kändes genast så mycket bättre
sen reste jag mig sakta upp på benen
jag fattar inte att kroppen hinner tappa så mycket ork och kraft på att inte vara på benen och röra sig på några dar
jag var klen som en spagetti, en kokt spagetti dessutom, så klen och vek
stod stilla och rapporterade till min sköterska som var med och som var nervös för min skull att jag skulle svimma eller slå mig om kroppen la av
men stod en stund och hade ena handen om min lilla rullstolpe, jag var så glad över att bara detta klarades av
detta hade jag längtat efter sedan operationen gjordes i måndags
sen gick jag en sväng, det var så kul att det gick bra och vilken känsla att inte vara sängliggande bara längre
efter min lilla promenad vart jag helt slut i min kropp, utmattad vart den
så bäddade ner mig igen och fick öka på smärtlindringen som jag har genom pumpen, det fungerar så bra med den just nu för mig. Jag är så tacksam att den har hjälpt mig dessa dagar. Jag har vågat att utmana mina smärtor för att se vart jag befinner mig i skalan
jag hade besök av en läkare på ronden och jag berättade om hur veckan varit och hur jag upplevde min nuvarande situation på sjukhuset. Jag berättade om mina dagliga mål och planer och han höll med om att jag var rätt på rätt väg för mig själv och mitt tillfrisknande.
just nu när jag ligger här i sängen och ser tillbaka på denna veckan som varit så är jag tacksam, speciellt över hur otroligt viktigt det är att man har bra sköterskor och läkare med sig som man tillsammans hjälps åt för att det ska fungera så bra som möjligt.
dessa sköterskor som haft hand om mig dessa dagar har alla känt mig sedan år tillbaka, och dom tar min sjukdom på allvar. Jag har verkligen fått stöd och tröst av dem under stunder då man inte orkat mer eller blivit behandlad på ett felaktigt sätt
ibland är det jobbigt nog att vara sjuk
att sjukdomen sedan är kronisk och annat gör inte saken lättare att hantera
det är en väg vi alla måste vandra när man får diagnosen endometrios
varje dag kämpar tjejer hemma eller på sjukhus med oerhörda problem som orsakas av smärtan som sjukdomen kan ge, det är inga roliga dagar och stunder när man inte kan ta hand om sig själv och man blir beroende av andras kunskaper och insatser.
ingen ska behöva ligga med smärtor hemma och lida, det finns hjälp att söka och jag och många med mig kämpar för att få ut kunskap och förståelse om vår diagnos, så att misstag och annat tråkigt som sker ska undvikas, så att ingen ska bli bemött på ett sätt som inte är acceptabelt. Det finns många bra inom vården som vet och kan mycket om endometrios. Det är dom som är guldkornen för oss som åker in och ut från sjukhusen. Om du har råkat ut för ett oacceptabelt beteende så hör av dig. Det ska inte få gå till så.
alla tjejer i föreningen
alla tjejer i föreningar runt om i världen
dem seriösa och duktiga i vården
guldkornen till läkare i vården
alla anhöriga till oss med endometrios
alla vi kvinnor med sjukdomen
kämpar för ett mål - att bota sjukdomen
när vi kan bota sjukdomen...
då kan vi sjuka med endometrios en dag få uppleva smärtfrihet...
tills den dagen är här
måste vi alla hjälpas åt
och hjälpa varandra
jag vet att jag inte varit en rolig eller lätt patient i alla lägen, jag ber om ursäkt för det. Förlåt
det är ju inte någon ursäkt till mitt beteende förr men man är ju inte direkt i toppform när man väl söker sig in till sjukhus för vård, då är man som svagast. Sparkar man på någon som ligger ner?
men
jag skulle uppskatta om alla inom vården kunde tänka över sitt egna bemötande mot oss med sjukdomen
har någon gjort nåt fel
så våga be om ursäkt för det
och se till att det inte händer igen
för det får inte gå till så
gör om, gör rätt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar