Ovan Bild är från sommaren förra året 2011 när jag sitter på min älskade motorcykellängtar så tills att säsongen ska sätta igång nu så att jag får ut och njuta av den friheten
jag har mycket att se fram emot så fort jag blir bättre :-)
oj vad denna dagen passerade förbi snabbt
jag är i chock för detta, helt otroligt vad tiden sprang iväg
som sagt nedan så startade denna dagen ingen vidare alls
smärta och åter smärta, tog mig i kragen och hade inget annat
val än att ställa mig i duschen i en bra stund för att värma upp kroppen
jag behövde liksom vakna till liv idag då det skulle dyka upp en journalist
som skulle ställa frågor om mig och min sjukdom endometrios,
det är inte läge för att inte vara närvarande då liksom
men jag ryckte liv i mig själv och fick till slut med kroppen också
på med lite klädpalter och i med frukost/lunch och landade när jag mer och mer
kände hur smärtlindringen kom igång och började verka inombords
blev mer och mer rörlig och fick en stund att stänga ner mitt inre system helt
innan det var dags för intervju, satt och tänkte över mitt liv med denna sjukdom
dessa 8 år med diagnosen har nu sprungit iväg känns det som
men det har varit tuffa tag och dagar då man inte längre orkat tänka att man ska
orka med att gå upp eller motivera sig själv att stanna kvar på denna jord
det är en viktig information som man ska och förhoppningsvis bli varslad om när man
får denna diagnosen. Dessa mediciner som vi ska inta för att bromsa och lindra sjukdomen är inga lätta saker att orka med och de innebär ofta en hel del jobbiga biverkningar
det är man aldrig mogen för att inse före man väl står där mitt i allt, då kommer insikten
eller inte alls, då får man liksom black out och ser ingen utväg mer än att inte längre finnas
MEN, det är inte så jag är egentligen och någonstans så har jag vetat det och den vetskapen har fått mig att kriga och använda mig av den ilskan för att kriga emot mörka dagar och motgångar
jag är tacksam för att jag tagit mig själv dit jag är och känner att jag är på rätt spår för min egen skull och del i mitt liv. Jag är till och med stolt över mig själv, att jag krigat och inte gett upp
jag har orkat ta mig till mitt arbete, alltid varit öppen om min sjukdom på mitt arbete vilket har gynnat mig då jag insjuknat och blivit sämre. Då har folk vetat fakta om varför jag inte funnits på plats eller om jag uteblivit från något. Då vet man vad det beror på och samtidigt så sprider jag då info om sjukdomen och vägrar skämmas över vad den innebär/inneburit ibland för min egen del. Det är så mitt liv ser ut och dom som står mig nära känner och gillar mig för den jag är. Jag vill verkligen påpeka igen att jag är en lyckligt lottad tjej som har haft en bra arbetsgivare som stöttat och lyssnat på mina behov och alla måsten ibland. Tillsammans har vi tagit oss igenom detta. För detta är jag oerhört tacksam för jag vet många där ute som inte har samma tur i detta. Som utstår massa tråkigheter. Det gör att jag ser fram emot att få bli bra nu efter den kommande operationen den 26 mars. Jag ser fram emot att få kunna ge av mig själv till mitt arbete och att finnas på plats för att lära mig nya saker och möta utmaningarna. Det mår jag bra av.
Jag har valt att alltid vara öppen om min sjukdom och för mig har detta betytt mycket och för min del som sagt hjälpt mig att få nära och kära / kollegor och bekanta att förstå varför man vissa dagar inte kan delta / eller vara speciellt närvarande. Sjukdomen syns inte utanpå så därav är det svårt för andra att se när man är sjuk. Jag är en damp tjej som har energi så det är riktigt svårt för mina närstående att säkerligen veta när jag är dålig och inte. Det är en balansgång men för min del trivs jag med mycket som sker omkring mig, jag trivs som bäst då. Sen tar jag mina absoluta pauser just nu, det vet jag att jag måste. Annars fungerar inte jag alls just nu. Min kropp är trött och den lider och smärtorna som heter DUGA nu är inga roliga motståndare.
intervjun idag kändes bra, jag var precis lika öppen som jag är som person och jag är bekväm med allt som delade med mig av idag. Det är en skön känsla att få delat med mig av min sida av denna sjukdom och mina år fram tills idag. Just nu mår jag oerhört bra på ett sätt av att veta att jag inte längre utsätter min kropp för hormonbehandlingar. Den får lite ro och utrymme att slippa det. Sen hur länge det blir får tiden utvisa men jag är så glad över att jag tagit detta beslutet och nu är utan alla slags hormonbehandlingar. Det gör idag ingen skillnad för smärtorna var där även med dom så just nu är det skit samma för min kropp. Endometriosen är aggressiv ändå. Så är det bara för min del. Det betyder inte såklart att det är så för alla som har sjukdomen. Många blir hjälpta och lindrade av hormonbehandlingarna och jag blir så glad och lycklig när jag hör en medsyster berätta om att hennes kropp svarat bra på behandlingen. Jag har inget svårt att vara glad för andra, jag unnar verkligen alla som mår bra och som är lyckliga. Nu återstår att se hur artikeln ser ut i färdig form och hur bilderna blev som dom tog här. Jag är nyfiken men framförallt så glad att dom kom och lyssnade och skrev ner min historia för spridning. Alltid någon som inte hört om sjukdomen innan som får läsa artikeln, det vet jag och av den känslan så blir jag lycklig !!
är det någon som läser denna blogg som vill ställa frågor om vad som helst i mitt liv så hör av er på mail bara så svarar jag gärna. Jag vet att man har över 100 000 stycken men ibland är det svårt att veta hur man ska gå tillväga eller vem man kan fråga, jag delar gärna med mig av det jag vet och varit med om.
annars är det dags för att stänga ner min kropp för idag...vila och åter vila = ett måste
just nu känner jag mig oerhört hoppfull som ni kanske förstått, och jag njuter av det
för det finns så mycket att se fram emot och få genomföra i livet,
jag önskar jag vaknar utan starka smärtor imorgon och får en någorlunda dag
om inte så får jag väl göra det jag kan, bädda ner mig i värmefilten och mysa med min vovva
imorgon fortsätter äventyren och utmaningarna med min sjukdom endometrios
så godnatt & hörs imorgon :-)
Kram & Kärlek från lilla mig till er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar