God Lördag allihop

aj aj aj
nu var det inget roligt alls
att vakna i min kropp idag
om jag gjorde minsta rörelse
så kom knivhugget på min vänstra sida

lägg av
ska det va en sån dag idag?
en sån där skitdag då man ramlar
rakt ner på asfalten
utan att man kan ta emot smällen
med händerna
man börjar blöda men inget plåster i världen kan få stopp på blödningen

det som man hade i förhoppning
angående sitt tillfrisknande
försvinner

oron kommer tillbaka
för att inte tala om ångesten
ångesten känns som en bumerang
den hittar alltid ett sätt att ta sig tillbaka på
även om det är på ett ovärdigt sådant

tankarna ligger som en tät dimma
kommer jag aldrig bli frisk?

Ska jag en dag få uppleva sann smärtfrihet?

varför är jag drabbad & sjuk?

jag känner mig väldigt liten
finns ingen som är så ensam som mig
alla andra mår alltid toppen
alla andra har inga problem i sina liv

mitt i denna soppa av ångest och depp
får jag syn på mina blommor och små presenter från vänner och familj

det blir vad man gör det till tänker jag
jag bestämmer mig för att vända på mitt humör och inställning för denna dag
det ska bli en glad och rolig dag
idag tänker jag inte deppa

vrider mig och sträcker mig
ja, det gör ont
trycker på min lilla knapp
den är min hjälpande hand nu
det piper till och jag hör hur
pumpen med morfinet rullar igång

ligger helt stilla och tar lugna andetag
det gäller att inte spänna sig nu
då blir smärtan ännu värre

efter några minuter känner jag hur
knivhuggen blir mindre och svagare
efter tio minuter har jag fått ner smärtan
tillräckligt för att göra ett ryck och ta mig upp ur sängen, jag kliver upp

när man opererat buken så känns det väldigt mycket smärta/obehag när man ska röra på sig efter att man legat still länge, som under nattens sömn
men rörelse är ett ont måste

jag går, nä jag stapplar iväg och hämtar mig en bricka med frukost, ser gott ut
sätter mig på sängen och jag berömmer mig själv i min tystnad

äter en macka
ringer min syster
säger till henne att jag saknar dom
mosters busfrön, jag älskar dom
syrran ger besked om att dom kommer
beskedet gör mig så lycklig och tacksam.

mätt och belåten blundar jag
jag somnar fort
så fort kroppen har en chans
att vila så tar den tillvara på den

vaknar senare till en viss sorts knackning på min dörr
jag hinner tänka:
jag känner igen denna knackningen

in kommer min pappa
världens bästa pappa
vi satt och hade kvalitetstid ihop
pratade om allt och ingenting

min pappa är en stor del av mig
så uppskattar varje stund med honom
han uppmuntrar mig alltid
jag känner verkligen hur stolt han är
över sina två döttrar, min syster och jag

klockan tickar iväg
som alltid när jag är med min pappa
så kommer det fler glädjande besök
mina två systerdöttrar och min syster
vi satt allihopa och skratta och pratade
min man kom också, likaså min bästa vän. Det var så härlig dag med massa skratt och mysiga stunder

tack livet för idag

nu ligger jag och kämpar mot illamående som vill vända ut och in på mig. Kan inte äta alls

så då ligger jag och drömmer
efter en god saftig oxfilé
stekt medium
mör och god

baj baj baj
goodnight
nu ska min kropp sova strax
imorgon är det 1:a april
då ska jag trappa ner
min dos med morfinpumpen
måtte det gå bra
för här vill ingen va

Kramar