hjälpes

Ja ja,

Ligger jag här igen

På en brits på akuten och kämpar på

Hoppas på min tur snart att träffa läkaren

som jobbar inatt. Måtte det vara en bra och förstående person som jag inte behöver kriga och argumentera mot.

Nu har jag kämpat på i flera dagar hemma, snart 2 veckor sedan jag var inlagd sist och jag är stolt och nöjd med att jag tagit mig genom dessa dagar.

Ingen sömn och vila, intensiv smärta på bägge sidor i buken. Svårt att äta pga smärtorna, ingen vila på så många dar.

Vad sker då? 

Jo, då sakta men säkert bryts man ner bit för bit efter timme ut och timme in.

Till slut kommer tårarna och utmattningen ikapp och man blir svag mentalt också.

I några ögonblick försvinner hoppet om att en dag ska bli bättre...sen påminner jag mig om allt gott och fint jag har omkring mig i mitt liv. Så mycket att vara varmt tacksam över....

Tack för att ni finns!!!

Nästa punkt som känns så tung är att bara för att jag har en sjukdom som inte syns utanpå eller som är erkänd i samhället idag så kan inte jag vara sjuk på grund av att jag som person har livsglädje och positiv inställning. Det är tröttsamt att inte få stöd eller ifrågasättande på grund av detta...sen vet vi ju alla hur det är för en person som drabbas av en sjukdom som cancer, de personerna behöver inte försvara sig eller förklara grundligt om hur sjuk man är trots att det inte syns...

För det är tungt nog att själv vara besviken eller arg för de bakslag som kommer, bara för att jag då ler och tar till vara på de timmar som jag mår okej så kan jag sedan inte insjukna eller ha ont och må dåligt...

Nog om gnäll, men viktigt att säga ifrån på dessa punkter...så man inte sviker sig själv...

Dagens höjdpunkt: Den dunderbara goa kramen som jag fick ikväll av en person som betyder allt för mig !!

Dagens botten-napp: när jag bröt ihop själv hemma då insikten kom om att jag behövde söka hjälp och åka in akut

Puss & Kärlek

Och ge inte upp alla ni som har motgångar och prövningar...det kommer inte vara så skit för all framtid, utan kommer vända förr eller senare...jag tar en dag i sänder vanligtvis, men under skov så blir det en timme i taget...