mitt 2lax9

vilket år. många saker som hänt detta året som varit. många bra och många mindre bra.

jag känner en viss stolthet i min kropp. detta för att jag kämpat mer hemma med endometriosen än tidigare år som varit. det har varit hemskt och kanske inget att rekomendera men det känns skönt idag att jag orkat med det. visst har jag ibland gett upp och åkt in till slut. men jag har tämjt bra på mina egna gränser och pressat mig själv hårdare. jag har på något vis fått insikt i att jag inte kan hålla på att opereras hela tiden var 6:e månad som dessa tidigare 5 år. helt sjukt är det. inte konstigt att man kommit upp i 12 ingrepp och operationer. detta har jag klarat tack vare mina nära och kära såklart som stöttat mig i allt.

TACK - det finns ingen bättre julklapp eller present i världen som slår sann vänskap

främst har jag en mycket speciell person i mitt nära att tacka. Det är Jessie. Hon finns inte med i mitt liv just nu tyvärr vilket jag sörjer varje dag. jag vet att jag har skrivit mycket om det här och det är min ventilation. hon har alltid gett det lilla extra i allt precis som jag själv brukar göra och det har betytt väldigt mycket. Alla de gånger jag varit ledsen så har hon kramat och tröstat mig. Vi har gått igenom så oerhört mycket sedan vi lärde känna varandra. h

sen självklart min älskade Carlis. Han är så fantastiskt underbar och jag kunde aldrig drömma om att få en sådan sann prins in i mitt liv. Han ger så mycket av sig själv och så mycket kärlek han sprider omkring sig. Jag är så lycklig. Jag är verkligen välsignad att få vara hans tjej.

sen alla mina andra nära och godingar, tack för att ni gett mig styrka genom allt som varit.

det har varit en tuff resa detta året gällande far min. det är långt ifrån över men hoppas nu att allt ska komma på rätsida och att han tar tillbaka kontrollen över sitt liv. Vi är många som är anhöriga till alkoholister. alla känner vi samma känslor tror jag. man är så ledsen över alla tomma löften. man vill bara ha en väl fungerande familj. man får acceptera läget.

jag har någonstans också lagt ner stridsyxan gentemot min mamma. jag måste acceptera att det är som det är. man får försöka ta till vara på det som finns och är. inget jag heller kan påverka där. lägga det som varit bakom sig och ingen idé att försöka reda ut de sakerna. hon minns inte, för hon vill inte minnas. det gör alldeles för ont och så kanske hon skäms över vad hon gjort och sagt, eller kanske bär även hon på skuldkänslor ?!

jag har en stark känsla av att 2tusen10 kommer bli ett bra år....

Gott Nytt År på eder alla !

julefrid

hon är så ljuvlig lilla Honey. även om hon just nu är så långt ifrån sig själv som hon är. helt otroligt att det kan vara en sådan lång period som dom är skendräktiga. jag blir tokig. visst det kan väl inte vara så farligt. eller hur. jag blir galen. hon morrar , visar tänderna, skäller på alla som pratar med mig. liksom vaktar mig på alla håll och kanter sedan är hon en bitch mot mig , får ju knappt röra henne. i vanliga fall får hon aldrig nog av närhet och kel vilket även passar mig utmärkt. hon är en kelgris annars. vart tog den hunden vägen ?? ska hålla ut. imorgon kommer älsklingen hem igen och då kan man få lite avbyte i bredgottfabriken. ha ha

ser fram emot allt denna julen

• ledigheten
• kärlek och mys
• träffa både älsklingens och min familj
• börja med köksrenoveringen - såå gött
• få tillbaka min normala hund igen * saknar henne stort *

magen är OK. Helt sjukt snart är december över och det är den första julen som jag inte legat inlagd på alla dessa 5 år. sååå skön känsla inombords. få uppleva en normal julperiod med mig själv närvarande som jag är. håller tummar och tår att det håller i sig :-)

kärlek till er alla där ute i kylan

Min lilla snöboll

lucia , ett hemskt minne

jag gillar inte denna dagen. Lucia
det gör lika ont varje år. Jag försöker att tänka på annat och aktivera mig, men tankarna kommer och känslorna likaså. lilla lilla baba. du kommer alltid finnas kvar som en del av mig. helt plötsligt var fanns du inte mer.

vackra Melissa Horn och jag

tack Melissa Horn för en magisk konsert

tårarna föll, men det var inte av sorg. det var en inre känsla som jag bärt länge som släpptes fri. alla sånger och all musik sjöng rakt in i min själ. jag sjöng med och kunde alla texterna. det var magi och alla som var där kände samma sak. jag ställde mig upp och sen stod vi alla upp och applåderade med stora klappar och lovord efter hennes vackra låtar och fina texter. så mycket jag bärt inom mig som jag fått ut genom att lyssna på hennes musik och röst. hennes skiva har inte grävt ner mig, tvärtom. den har fört mig till högre höjder och gett mig styrka. alla låtarna från förra skivan Långa Nätter förde mig tillabaka i tiden till olika tillfällen som jag lyssnat på hennes musik. Sjukhuset för exakt ett år sedan. Där lyssnade jag till henne varje dag massa timmar i sträck. det gav mig hopp och styrka. såklart kändes det lite extra när man inser allt med endometriosen som varit. helt sjukt. men skönt att ha det som ett blott minne och inte är mitt i det just nu. jag kämpar på. ska klara av att inte åka in mer i år. jag har bestämt mig för att lyckas. det bästa var att efter konserten få prata med henne och få sagt det som man känner och uppskattar med henne. Det kändes så bra att få ur sig det. Jag sade till henne att hon hjälpt mig jättemycket med sina låtar och texter. Hon blev rörd, och jag med av det. Sen fick jag hennes autograf och fick tagit ett kort på mig och henne. Roligt !

många av texterna stämmer in på så mycket just nu, en längtan och saknad efter min andra hälft här i livet. Min Jessie. om du visste hur jag saknar dig varje dag. känslor gällande min far och allt vad det river upp i mig. just nu förstår man inte hur man ska ta sig genom allt men klart man fixar det. ska plocka fram min inre styrka, göra saker som jag mår bra av och som får mitt inre att blomma. ägna mig åt lite mer estetiskt och kreativt. då trivs jag.

jag är så tacksam för att jag fått äran att få lyssna på henne live äntligen. får mersmak och längtar så efter nästa tillfälle för konsert med henne. Hoppas det blir snart.

tack Sara för en kanonhärlig kväll med god mat och ditt goa sällskap. Tacksam för att du finns i mitt liv och hjälper mig att se ljuset som finns omkring mig och att inte fastna i skuggan.

over and out

ork och kraft

tung dag idag. på många sätt. vart gör man av sitt inre dessa dagar. jag hade önskat att man kunde frysas ner dessa dagar så man slipper uppleva dom. det är värre än illa gällande far. han har den 10:e dec varit onykter i 7 månader i rad. ni fattar, det blir ju hjärnskador till sist. Vad gör man som dotter och anhörig ? Jag fick ett sånt där anfall igår efter att han ringt mig massor nu dom sista dagarna. jag ringde upp honom och kände väl att det kanske inte var bra egentligen men orkar inte med att han ringer ner mig. var inte så givande samtal som sagt. hade en snörfull far i andra änden av luren. helt overkligt på så många sätt. han är långt ifrån den människa jag haft som pappa. kände sen hur paniken kom inom mig. tog ett beslut och har idag pratat med hans socialsekreterare och fått lite info om läget, mer eller mindre krävde att dom ska sätta in ett omedelbart LVM ( Lag om vård av missbrukare ) så jag hoppas och ber just nu för att dom ska hitta honom imorgon så att han kan få slut på detta helvete för sig själv och oss omkring. Det är detta eller döden och då tycker jag det är självklart att man väljer livet. Kan bara hoppas att han känner likadant någon dag efter att denna karusellen är över. Självklart har detta tagit på min energi och mina tankar så nu ska jag försöka släppa allt och alla dessa känslor för att förhoppningsvis kunna få somna och sova en skön natt.

en sak till

önskar mig en fungerande trygg kärleksfull familj i julklapp !

sluta slöddra

min kropp är så trött. den är snurrig i huvudet och känner mig knas. huvudvärken bankar och jag kan just nu inte sova om nätterna. ligger vaken och känner stressen komma för att klockan vandrar mot morgon. var vaken fortfarande när fåglarna började kvittra i morse. vette faan vad det är som händer. kanske den är arg på saker och ting som sker omkring mig. jag hade flera missade samtal igår på min telefon. samma nummer flera gånger. fanns ett meddelande på min telefonsvarare. det var allt annat än givande. en slöddrig röst som stammade fram mitt namn Madde. jag förstod på några sekunder att det var riktigt illa.

- det är pappa, sade den
- du kan väl ringa mig, snälla Madde ring mig, sade den sen

jag är allt annat än stark i allt detta just nu. det är inget kul alls. gör bara ont. det har gått så många månader nu och spriten har tagit över honom sedan i början på Juni i år. sedan dess har jag inte träffat honom och inget hört, men nu det sista så har det börjat ringa på telefonen. jag blir vansinnigt arg, det är så förbannat upprivande. när jag inte svarade i lördags så ringde han till min älskades telefon. och där går gränsen. NOG ! det är inte ok. Stör mig och belasta mig eftersom jag är din dotter men ge dig inte på andra som inte har med detta att göra. jag önskar ingen annan människa att bli indragen i allt detta. det värsta är att min far har varit med om samma sak själv. han sade till oss när vi var små att inte svara när farmor ringde. hon kunde vara så elak när hon ringde berusad och lade skuld på honom. nu gör han detta själv mot sina älskade prinsessor som han kallar oss. Du behandlar oss allt annat än som prinsessor just nu ska du veta.

ska gå och träna ikväll, och förhoppningsvis få ur mig all denna ilska och besvikelse som bubblar inom mig. TIME OUT !

saknad av min själsyster

det är så svårt. inte den dag går. utan att jag sörjer och saknar min vän. vi var varandra så nära så det är klart att det känns av mycket starkt hela tiden. pratade mycket varje dag och hade alltid något att skratta åt och prata om. hon fattas mig otroligt mycket. det är svårt för andra att förstå som inte vet vilken relation vi hade. saken blev inte bättre av att jag gick igenom mina papper hemma och hittade ett jättefint brev som jag fick av henne för exakt ett år sedan nästan. När jag läste det kom alla känslor igen och jag vart så ledsen och kände en sådan otroligt stor tomhet inom mig. Ingenting som hänt har sina skäl eller orsak. jag är helt i chock. tur att jag har min blogg att skriva av mig i. ni som tycker jag är en gnällspik får väl strunta i att läsa den då...detta kommer vara ett återkommande ämne, i hela mitt liv tror jag. om inte under sker och alla änglar skickar henne tillbaka in i mitt liv. det är det jag hoppas och ber för. Jag älskar henne så myxket och som min egna syster på alla sätt. så fort mina tankar kommer till henne så kommer tårarna, helt sjukt. jag kan bryta ihop på en sekund när jag inser att hon inte längre finns med i mitt liv. som om hon avlidit.
hitta ett ordspråk som är väldigt bra gällande vänskap...

vänskap är en själ som tagit bostad i två kroppar
Aristoteles

jag är på G igen !!

vilken underbar röst han har. Självklart pratar jag om Peter Jöback. Sitter i soffan nerbäddad och ska äta lite ägg och annat nyttigt. Lyssnar på hans nya Somebody

kika in på den här nedan. Jättefin tycker jag den är...

http://www.youtube.com/watch?v=KOHW2uUpJCI

annars då ? Jotack, jag är på gång så det står härdiga till ( eller vad säger man nu igen )

jag känner mig otroligt stark och laddad. Jag vet inte vad det är med mig men har så mycket energi från ingenstans och känner att jag är på G igen och påväg tillbaka !

jobbat över idag sen hem och handla lite käk och på promenad med lilla Honey. Skönt och kallt. Det var väldigt vad det ska vara kallt nuförtiden. Men så är det bara några veckor kvar till December. Så dags att lägga alla foton man tagit under kategorin Sommaren 2009 för nu är det höst och alldeles runt hörnet står vintern och knackar på. För min del gör det inget för jag vill bara att november och december ska snurra förbi så att det blir vår igen. Vill ha långa varma dagar och sköna varma grader. Då trivs jag som bäst verkligen. Men vi bor ju i Sverige så då får vi inte se så mycket av den där värmen, när den kommer så njuter man extra mycket.

jag körde igår dubbelpass på gymmet. först vart det Bodypump och sen MRL ( mage rumpa lår ) sen, då.......då var jag slut i heeeela kroppen. Armarna darrade och jag kände ett skönt rus av glädje och stolthet att jag fixade det. Det kan verka knepigt av andra men jag är så glad över varje träningspass jag tar mig igenom. Det är en STOR bonus. Gött !

skulle träffat min lilla Fridor imorgon kväll men hon har det lite småkörigt hemma med lillen som inte riktigt är så lättsam med nattningen just nu, så vi får hoppa det och kika på en annan dag istället. Så är det ibland vännen och det är ingen fara !!

Ser fram emot fredag sååå mycket !! Imorgon är det onsdag och då är fredagen snart här igen....swish...helgen har en hel del att erbjuda så det blir fullt upp minsann...kort kan jag beskriva den som: kärlek, kel & gos ,Beach Volleyboll , dans, god mat, älsklingens sällskap , fotojobba, hem & hushålls mässan , skratt , promenader...kan inte bli bättre !!

snart är det dags för att kolla TV, vilket är ovanligt för att vara mig !!

ovan kommer lite foton från promenaden med min lilla donna. Hon är så vacker !!

nya krafter !

jag är lättad. fick ett bra besked idag så känner hur livet ligger framför mina fötter igen. Ny styrka och ny kraft. Skönt. Älskar när man blir lättad. Så nu ska jag köra på som innan och inte tänka mer på det. Jag har mina smärtvågor som ständigt finns där men kör på hemma så länge jag orkar och kan. Än så länge ingen fara !!

måndag idag. Ska åka och träna idag efter jobbet. Köra Bodypump & MRL tänkte jag. Kul !!
Sen blir det hem och slappa med min lilla Honey. Vi ska bädda ner oss i soffan och njuta av att inte göra någonting alls. Ny vecka som börjat och dom går ju så fort så man får försöka att hinna njuta. Inte så mycket som händer denna veckan. Ganska lugn är den. Ska självklart träna och allt som vanligt. Läsa min nya spännande bok som jag börjat med. Vila kroppen och äta och sova. Längtar så till fredagen då min andra hälft kommer hem igen. Tills dess är det jag och Honey. Långa promenader och mysiga kvällar i värmen hemma. Så skönt att stiga innaför dörren när man varit ute i detta ruskväder som just nu är över Götet. Regn och blåst. Det blåser in regn överallt. Blä...men snart kommer snön hoppas jag !

detta krångelikrångel med julen varje år. Någon som känner igen sig ? Man ska alltid behöva välja och känna att man väljer bort någon eller något. Vill inte och tänker inte ha det så i år. Jag har ett förslag på hur det ska fungera för att inte behöva välja bort någon men får se hur det går. Jag har ju som typ alla er andra en familj där mamma och pappa inte bor tillsammans längre. Då blir det alltid lite körigt mellan vad man ska göra och hos vem man ska vara. Mamma är nu nästan löst och där blev det en bra lösning. Men resten är kvar och jag är glad att jag tog upp detta ämne nu tidigt så att man slipper stå ända in i sista minuten och ha ångest för hur det ska lösa sig. Bra beslut känner jag. Nu återstår det att se hur det blir i år. nu...snart dags för att sluta och sen blir det träning !!

kämpa

det är en massa känslor. massa massa. skulle kunna fylla massa blåa stora ikeapåsar. blandade sådana, rädslor och oro men också mycket mycket hopp. om att allt ska bli bra. att det ska ordna sig och bli bra igen. det är en resa men det är alltid resor som vi måste ta oss fram genom. vår lilla ryggsäck som vi bär där bak blir fullare och fullare. den kan ibland upplevas som tung men utan den kan vi inte leva. innehållet har format oss och lärt oss. jag är så tacksam för saker man fått genomgå. även om dom gett tårar i ögonen och sårat mig. Sen går man tungt och alla stigar och vägar upplevs som uppförsbackar. men så kommer raksträckan och det planar ut. du omges av ängar med stora gula solrosor som tittar mot dig. du är solen som ger dom energi. det får ta sin tid att ta sig genom saker och ting men man får aldrig aldrig ge upp. Så tänker jag nu. Ge inte upp nu Madde. kom igen. sikken tur att jag är så envis som jag är då !!

veterinären mm...

vetrinären igår med Honey. Hon hade väldigt mycket tandsten som skulle tas bort. Min lilla donna lämnades in på morgonen för att sedan hämtas på eftermiddagen. Var så gott för henne att bli av med all tandsten. Det är inge bra alls för hennes små tänder. Sedan hade vi en hemsk andedräkt som gick oss till mötes varje gång hon slickade på mig eller var närgången. Så igår sövde dom ner henne och tog bort all tandsten, som tur var inga tänder då dom var bra. Härligt. !!

onsdag igen och jag fattar ingenting. det är väldigt vad tiden springer ifrån mig hela tiden. smärtan är där men jag klarar av den. slappnar av om kvällarna och vilar mig så mycket jag kan. Har trappat upp en sväng med smärtstillande. Det hjälper till bra samtidigt som jag försöker att träna och röra mig så mycket jag orkar och kan. Tror att jag tjänar på att röra på mig även om kroppen säger ifrån ibland. Det som känns av är att jag blir spänd i mina axlar och rygg. Spänner mig även om jag inte tänker på det vid smärta. Man skulle haft en sådan där massagestol som man provat på olika affärer....nice... Ska kolla upp vad den där varma filten som OBH Nordica gjort. Den ser ut som en varm och skön pläd som man kan bädda in sig i och som är varm...kan det bli bättre ?

Skönt att få komma ut på promenad med lilla Honey varje dag. Det ger mig lite extra frisk luft. En dag i sänder är det som vanligt. Veckorna flyger ifrån mig och jag fattar inte hur det går till riktigt. Vi går nu in i November snart. Helt sjukt snabbt slår klockan, snart är det Jul...och jag som don´t not like christmas anymore...

har någon sett den där dokumentären som går på SVT som heter "kysst av spriten" den är en stark serie med olika livserfarenheter med samma tema - alkoholen. Väldigt bra och ger en bra inblick i hur man kan bete sig och vara med om som anhörig och även som alkoholist....kika in här på SVT PLAY

http://svtplay.se/t/116448/kysst_av_spriten

annars rullar det på och jag är nu 2 dagar från att få träffa älsklingen min. Jag blir tokig av saknad. Det blir en härlig helg med mycket träning som innehåll. På lördag är det BodyCombat och sedan har jag anmält mig med svärmor på spinning för "rosa bandet" och ska köra ett spinningpass i 1 timma.
Därefter ska jag och älsklingen + svärmor gå på seminarium med Kari Martens. Lägger länken här nere om ni också vill vara med och hjälpa till att sponsra eller träna....

http://www.rosabandet24timmar.se/

nu är rasten slut...back to work !!

uppdatering...

ännu en vacker solig dag har gått förbi. hösten är kommen.
var ute i veckan som var och fotade min lilla pärla Honey. Hennes färger blir så vackra i höstlöven. Hon är en sann prinsessa. det vart några härliga foton...

Axel - mår bra och är hemma nu äntligen igen. han kämpar på igen och vi hoppas att han får må så bra som han gjort hittills. Han är en sprallig gammal man. Så skönt att han hämtade sig !!

vilken fredag lördag jag haft med min man. var ute och körde motorcykel igår tillsammans. det var så roligt. han fick åka med där bak och var så glad och lycklig för det. tog en härlig tur. Lyssnade på Martin Stenmarck igår med syster och han är så duktig !

Ta Ta

kära goa Axel

just nu ligger vår lilla gamla Axel i Pajala på sjukhus. Han fick idag troligen en hjärtinfarkt och vi avvaktar just nu och hoppas på att det blir goda nyheter. Jag vill och hoppas att du får fortsätta att vara en pigg glad 80:åring !! Tänker på dig massor !

livet enkelt ?

vem har sagt att livet skulle vara enkelt. det är det långt ifrån. en dag i sänder som alltid i mitt liv. fick stanna hemma i tisdags då jag kände av starka smärtor. kunde inte få ro i kroppen och kunde inte slappna av det minsta. var på helspänd och liksom svettig av smärtan. vred och vände mig. la mig på värmegolvet i badrummet som är en skön sak att testa emellanåt. men ikke. upp igen, tog sedan lite starkare smärtstillning igen och mådde ju pyton på grund av det. tyvärr. men sedan lättade det lite efter att jag fått börjat slappna av och sov hela dagen. vila och åter igen vila. det är så skönt när man till slut får somnat när smärtan varit så ihållande i så många timmar i sträck. jag blir helt död....

så skönt att känna hur det lättade senare på kvällen och jag kände mig så mycket mer avslappnad och visste att jag skulle kunna jobba dagen efter. skönt. hatar att inte klara av det. skam den som ger sig
jag är envis och vägrar ge upp. jag ska lyckas besegra detta. man kan påverka det själv. har unnat mig långa härliga promenader med Honey. Vår lilla vovve som gör sig så älskad av oss. hon har verkligen gett mig så mycket alle redan. hon älskar att ligga under täcket och sova och hamnar ofta som en liten kringla brevid min mage. och då behöver jag ingen värmedyna för har den goaste av dom alla. Gooos !

igår var det min dag att hämta tjejerna. vi lekte lite roliga lekar och skrattade och busade. Sen självklart var det dags för att laga rosa pannkakor. en STOR favorit som bara är ett MÅSTE på onsdagar. det är så underbart att få ha en egen stund med tjejerna där vi kan prata och få egen tid. Det ger också mycket till mig och mitt hjärta. Dom är så viktiga i mitt liv. En stor del av det. Är en stolt moster till dom och vill alltid finnas där för dom så länge jag finns och existerar.

inatt drömde jag igen....
det är samma dröm och man vaknar med ett ledsamt öga. det känns så skumt att fortfarande inte hört något från pappa. han har verkligen gått under jorden. känns konstigt verkligen. mycket att bearbeta nu kan man säga. helt sjukt skumt känns det. jag har förlorat 2 av mina byggstenar. Min pappa och min Jessica. Dessa två relationer kan jag inte påverka, pappa förstår ni eftersom det handlar om missbruk och allt vad det innebär. Min älskade vän Jessica har valt bort vår vänskap på grund av flera orsaker. Mycket beror på att hon "börjat" ett nytt liv med sin pojkvän och där fanns det inte längre utrymme och vilja att hålla kontakten och umgås med mig. Vi har stått varandra väldigt nära i många år och jag sörjer varje dag som går utan att hon finns i mitt liv. Älskar dig

vem har sagt att livet skulle vara enkelt. det är det långt ifrån. en dag i sänder som alltid i mitt liv.
jag önskar bara varje dag att allt detta ska vara en mardröm och inte verklighet.

välkommen Honey

ge inte upp

jag är en envis själ. det vet de flesta i min närhet. idag var det dags för läkarbesöket som jag väntat på och fasat inför. det gick både bra och dåligt. jag har en ny rackare på ena äggstocken, en ny cysta som e där och stör och gör ont. jag var så öm så det var svårt att motivera en gynundersökning samtidigt som jag ville så gärna se hur det ser ut där inne. hade ett bra och långt samtal med min läkare. alltid kommer frågan upp om barn.

- ska du skaffa barn nu ?
- vill ni skaffa barn nu inom en snar framtid ?

jag sitter som alltid och säger som jag känner i denna stund. förklarar att jag inte ens kan tänka den tanken just nu i och med all smärta och allt helvete som varit dessa 4 åren med sjukdomen. jag kan inte ta ställning till det nu, vi är två som bestämmer och känner efter i denna frågan, vi vill bara rå om varann och må bra. Vi har ingen brådska med att skaffa barn bara för endometriosen. vi får se om det ens går den dagen som man kanske vill skaffa. det tar vi då. är inte där ännu. vill bara klara av livet som det är just nu. leva och njuta av det. förhoppningsvis få bukt med sjukdomen och få några goa vanliga år utan operationer.

det är så sjukt. när vi pratade om operation känder jag hur jag bubblade inombords. jag har aldrig kännt så innan men jag är just nu starkt emot det. är inte villig att slänga mig på operationsbordet nu. det löser inte saken just nu tror jag. Vi gick igenom mina operationer som varit dessa 4 år. kan ni gissa hur många ? jag höll på att ramla av stolen när han sa det. jag trodde att vi var uppe i 9 st. men så fel jag hade. 13 operationer har jag genomgått. helt sjukt på 4 år. jag är chockad och känner ännu mer att jag ska kämpa på här hemma med smärstillande och försöka klara mig ännu ett tag till utan sjukhuset. det kanske kommer en dag då det inte alls fungerar men då får jag ta ställning till det då. just nu är jag taggad. taggad till tusen för att klara detta lite till. jag har fixat detta hemska året ganska bra och ska försöka fortsätta att kämpa. man får aldrig ge upp och jag är så tacksam för att jag är envis. för det har räddat mig många gånger detta året och jag ska forsätta vara envis för det kan som sagt ha goda saker med sig.

en sak till. det går aldrig att orka kämpa själv. man behöver ha stöd omkring sig. sina vänner, familj och alla man har omkring sig dagligen behöver ge energi och styrka så man får laddat batterierna. man ska inte behöva klara en sådan här dust själv. det är orealistiskt. vi är inte mer än människor och när man har ont som vi ofta har hela tiden med endometrios så behöver vi stöd och förståelse för det. man har inte samma energi eller styrka. man kan bli nere och psykiskt utmattad. det är inget konstigt med det. Men...det stora MEN:et...vi får inte glömma att tala om för våra nära och kära hur vi mår och känner oss. Endometrios syns inte utanpå så det är omöjligt för andra att förstå eller se i vilken smärtskick vi är i.

STOR styrkekram till eder alla där ute....ge inte upp !

sorg för en vän

jag har klarat denna veckan också. mycket tack vare alla goa i min närhet som stöttar mig. Jag kan liksom bli lite lam och tyst när jag blir sämre. jag blir ju så trött när smärtan tar över. helt otroligt tufft har det vart i veckan. Smärtstillande har fått lösa av sig hela tiden, inte en paus någonstans. Det är ju den vilan som jag menar att man måste ha. den där pausen i smärtan. Den är viktig. jag har nu helgen och måndag att avklara. sen är det läkarbesök på tisdag och jag räknar verkligen minuterna för dom går så sakta fram när man väntar på någonting. Jag ska unna mig en kompdag på tisdag. Först sjukhuset, vilket jag vet kommer vara lite småtufft. Sen ska jag klippa mig och slinga håret igen. Avslutningsvis ska jag gå på min helkroppsmassage som min fina vän Frida gett mig i present för att hon uppskattar mig och att jag fotat hennes lille goding och så. Tusentack Frida ! Jag ska då sannerligen njuta av massagen , det lovar jag !

just nu händer det mycket omkring mig. jag vet inte vart jag ska börja. jag kan säga att jag är van vid svek och brutna löften i mitt liv. min far som missbrukare har gett mig en erfarenheten. det är så sjukt men så är det. när jag kommit någon nära och delat mina innersta känslor och tankar så har jag i förhoppning på att den personen förstår och vet om allt om detta. jag har en vän till mig som jag delat otroligt mycket med, alla känslor och upplevelser. har varit som två oskiljaktiga individer och jag har liksom haft stora förhoppningar och drömmar om denna människan. Den personen finns inte längre i mitt liv. den är borta. jag har efter mycket kämpande och nerlagd energi gett upp den relationen. det går inte att ensam behöva kriga för att den inte ska försvinna och förintas. jag sörjer just nu detta. jag har tappat en av dom viktigaste människorna i mitt liv och det känns som hon dött eller nåt för hon fattas mig otroligt. Någonstans går gränsen vad man som vän och människa orkar med. Bara för att man är den där speciella nära bästisen så kan man inte behandla människor som skräp. Det är verkligen en otäck erfarenhet att vara med om, för åter igen har man en människa som stod mig så himla nära och varmt om hjärtat som helt plötsligt försvinner och alla löften och lovord som sagts betyder ingenting. Precis som min far gör om och om igen så bryts alla ord och känslor itu och går liksom inte att klistra ihop igen. Jag är en människa , inte ett pussel som man kan pussla ihop och isär varannan dag. Hur ska man orka lära känna människor och släppa dom in på livet när jag nu är så rädd för att bli såhär sårad om och om igen. Det är en gåta som livet får reda ut. Jag kommer sakna den här människan så länge jag lever för det är få gånger man får uppleva sådan oerhört otrolig vänskap och relation. Jag kommer får arbeta med tankar varje dag, för det känns verkligen som en stor sorg och saknad i mitt liv. Jag önskar att det vore som i alla filmer och pjäser i fantasins värld att den människan som håller på att försvinna och förgöras vaknar upp ur sin dimma och inser vad man just slänger bort. Att man tar tag i sig själv och visar att så är inte fallet, självklart ska man alltid vara dom man är och ha den relationen som vi skapat. Att man kan be om förlåtelse och visa mig att man inte bara ljugit och varit falsk utan att allt har varit på riktigt. För när man är vuxen beter man sig inte så utan man får ta konsekvensen för sitt beteende.

Du vet vem du är om du läser. Jag är orolig för dig ska du veta. Att du är så naiv och inte inser vad livet går ut på och hur livet ska vara. Man ska vara lycklig och njuta med skratt och gläjde och ta till vara alla människor som finns med och stöttar genom svåra tider som kommer och går. Nu är det nog

Som tur är har man många andra och fantastiska vänner och människor omkring mig som förgyller mitt liv och som stöttar mig i dessa tuffa perioder som pågår nu med smärta, sorg/ilska över pappa mm. Tack åter igen ni som finns där. Jag älskar er så oerhört mycket.

inte att glömma är att jag är världens lyckligaste på många saker även om jag kanske mår dåligt av sjukdomen och annat. Jag tänker inte ge upp i första taget. envis som jag är. Jag ska nu hem och ta helg jag med. Idag kommer Karro & Andreas på middag och hälsar på med lilla Elsa. Jag var och träffa en vovve igårkväll, den var fin. Får besked idag om den är aktuell för mig eller inte.....

smärta....

vilka dagar som går mig till mötes just nu. Det kan innehålla allt från skratt till gråt. dagarna varierar väldigt och min dagsform ska vi inte tala om. Gårdagen var hemsk. Den värsta på bra länge med tanke på smärtan. Värken satte igång innan lunch och jag fick kämpa på jobbet, timmarna gick så segt fram tyvärr. Jag klarde det och jag är så stolt för varje dag som jag besegrar. Smärtan gav sig inte dessvärre utan byggdes upp, när jag kom hem så skulle jag försöka bara lägga mig ner och vila men det värkte något sjukt och jag vart tokig, låg och vände och vred mig, hämtade vetekudden och värmde den, vände och vred igen men inget var bra, allt kändes så jobbigt. envis är man. livrädd för att behöva åka in igen till sjukhuset. Det är det sista jag vill. Kan bli helt lipig av bara tanken på att hamna där igen nu. Jag som har kämpat så länge nu hemma. Samtidigt kommer det inte hålla i längden, det vet jag. När jag inte längre kan somna eller slappna av är det så outhärdigt. Då klarar man inte smärtan hur länge som helst. Man måste få den där smärtpausen, då man kan få återhämta sig lite. Den stunden är så värdefull. Just nu finns inte den. Det får mig så trött och mör att jag liksom blir disträ. Jag fokuserar mig inåt och försöker tänka bort smärtan och kan då uppfattas som lite disträ när jag bara försöker klara av det jag håller på med just då. Det är läkarbesök nästa vecka. Jag gör allt för att fixa detta tills dess. Då får jag ta allt som sker i kroppen nu. Jag blöder helt sjukt mycket bakifrån tarmen. Det är så obehagligt att vara med om varje dag, det är man inte van vid som tjej. Det är klart att det oroar mig mycket också, men som alltid i alla år känner jag min kropp väldigt väl och jag vet när det är dags att åka in. Just nu försöker jag vända på alltsammans och försöker kämpa på mer hemma och låta livet rulla på istället och göra det som jag tänkte göra. Leva och arbeta. Oavsett om jag kommer bli tvungen att åka in så är jag väldigt stolt och tycker det är helt sjukt att jag klarat av att kämpa hemma mycket detta året. Känns bra ! Man blir ju stark av motgångar. Det gäller att vända dom så att man hämtar styrka från dom än att det tar och plockar av energi och styrka av kropp och själ. Livet är tufft för oss alla på många olika vis. Ingen människa är perfekt och ibland glömmer vi det. Det är så lätt att blunda för det. Jag är så tacksam för mina goa människor som jag har omkring mig, som stöttar mig i allt som just nu är och pågår...

tack !

Liam

Liam

Liam

alltså vilken helg jag haft. Var på jobb i lördags och gissa vilka goa människor. En jättemysig familj ute i Kungälv. Det var så roligt och kändes gott i hjärtat. Tack Jenny för att jag fick fota er lilla goding...Liam...

pappa...

torsdag redan och man kan säga att det varit fullt upp för min del hela denna dagen. massa system som bråkade för oss och vi fick verkligen bekänna färg. nu känns det bra att dagen är över. Jag har haft en väldigt skön och rolig stund idag hos min vän Frida. Åkte dit efter jobbet och hälsade på dom. Hon och lilla godingen Melih. Fick jättegod mat som hon lagat. Mums och sen käka vi en god lite tårta till efterrätt. Väldigt onyttigt men väldigt gott iallfall. Hoppas vi syns på söndag min vän. Du är en god pärla i mitt halsband jag bär runt halsen. Det finns ju människor som man har i sin närhet som ger energi och dom som tar. Frida är en av dom som ger mig och som står mig nära.

magen
dumma dumma magen. jag blöder. det är så otäckt att blöda så mycket. jag borde vänja mig, men det gör man aldrig tror jag. Vilar på luncherna och det är just nu min räddning på jobbet. Kan inte och orkar inte annars. Känns som jag ska svimma emellanåt. Så ont gör det. otäckt är det. Smärta är otäckt. det styr så mycket av oss när det känns av.

men glad är jag för det. jag är så tacksam för mina vänner som finns i mitt liv, som stöttar mig i allt som just nu snurrar i huvudet mitt. det är inte en sak som känns jobbig. pappa är ett ämne som just nu känns overkligt. han är verkligen borta. Har inte sett honom nykter sedan i Maj i år. vi som står varandra så nära när han är okej. stänger av honom när han är onykter. det är det enda som jag kan göra för att klara av mitt liv samtidigt som man är livrädd för det där samtalet som säger att han inte finns mer, att något hänt honom. man bävar inför den dagen. den är så nära när allt är som det är nu. han är alkis. det är en orsak men ingen ursäkt till detta beteende. hela sommaren har gått och har inte delat något som hänt med honom under sommaren.

sjukt, tänk vad livet är rått och otäckt ibland, samtidigt som man är världens lyckligaste på många andra fronter. tur är väl det. vi behöver ha skratt och kärlek omkring oss för att orka med allt.

god natt

please

skoja inte att det pirrar i min mage. det gör det av flera orsaker....

• först och främst är jag väldigt lycklig i mitt hjärta med mannen i mitt liv. han är så fantastisk och jag älskar honom så oerhört. han stöttar mig i allt och jag honom. vi håller på nu hemma och ska fixa till det i köket och det blir så bra. känns så roligt och rätt. vi har många bollar i luften som vi löser mycket galant. kärlek är så underbart när den är rätt

• sedan är det allt med "mitt lilla jag" som just nu känns så roligt att komma igång med. jag har så många känslor och idéer i allt detta som sprudlar, jag får vara kreativ vilket jag trivs så bra med. har saknat det i mitt liv lite granna.

jag är en hoppfull flicka just nu. ska ju till läkaren den 29:e och få "domen" eller vad man ska säga. vad det blir för besked vet jag inte men försökte nå sjukhuset för att få reda på det men såklart är det sekretess på sådant. får hålla mig helt enkelt. är rädd för att det ska vara tillbaka. att endometriosen åter igen ska få mig i sitt grepp. det är jag livrädd för. jag kämpar så oerhört mycket med mina smärtor nu. försöker i varenda cell i kroppen att inte ramla ihop. ibland känns det som om jag ska svimma på arbetet för smärtan. jag domnar bort och försvinner in i min värld där jag kan fokusera på något helt annat, där jag kan drömma mig bort någonstans. jag vill inte behöva vara hemma, jag ska minsann fixa det. jag har klarat av sommaren och känner en stor styrka av det. jag har kämpat med mina biverkningar och påbörjat en ny medicin som jag hoppas ska göra mig underverk. för det behöver jag just nu. smärtfrihet.....snälla

välkommen....

här är min nya sida....välkommen

www.mittlillajag.se

Wilma