klockan är redan fyra på eftermiddagen. Nu först börjar det likna något för min del. Kom upp ur sängen, har legat i den hela dagen och pratat i telefon. Min goa Sara ringde och jag fick ännu en gång berättat om gårdagen. Det är nog bara nyttigt. Jag har även pratat en hel del med Jessie, som var med igår. Jag är så tacksam för att det var vi två, att man inte satt där själv utan att vi hjälptes åt med alltihopa, vilket team vi var. Det känns bra att få ur sig alla känslor och tankar kring allt. Livet är inte så självklart som man önskar det vore. Det kan få ett snabbt slut rätt som det är. Man ska inte ta någonting för givet. Det gäller att njuta i nuet och inte tidigare eller senare.

jag har tagit mig en rejäl dusch och sminkat mig lite. Så försvinner mina svarta mörka ringar runt ögonen. Jag ser ut som ett spöke. Anyway !!

jag ska ut på en promenad i solen, samla mig lite och peppa upp mig. Jessie kommer in till stan och gör mig sällskap. Skönt. Det är så svårt att få bort den där bilden från igår, och känslorna som uppstod. En familj som blir delad och många underbara människor blir kvar, saknandes sin familjemedlem. Jag gör så gott jag kan, och samma sak igår. Gjorde allt jag kunde för att få liv i honom men lyckades inte tyvärr.

vila i frid