på väg till bilen möter jag en kvinna som kommer utspringande från sin lägenhet. Hon skriker högt HJÄLP och jag möter upp henne och omfamnar henne. Hon säger då att hennes man är död och att hon inte får liv i honom. Snabbt springer jag och Jessie in i hennes lägenhet och finner i sängen hennes man. Känner ingen puls och hjärtslag. 112 är larmade och påväg med ambulans. Vi lägger ner honom på golvet och kör igång med LHR. Det är så otäckt för han är verkligen livlös. Känner vid två tillfällen hur jag knäcker hans revben men måste fortsätta för att det ska gå att kunna rädda hans liv. Där står vi och håller på, känns som en evighet innan ambulansen kommer. Vi stöttar varandra i ord när vi febrilt står och kämpar med hans hjärta och andning. Ambulansen kommer till slut. Vi flyttar oss till storarummet där dotter och fru sitter helt förstörda av tragedin. Håller om, klappar och tröstar dom så mycket vi kan. Hör ifrån sovrummet hur ambulansmännen kämpar med hans hjärta. Det går många , långa minuter och är en lång väntan. Dom får sedan igång honom men han viker sedan undan igen. Snabbt slänger dom honom i ambulansen och där står fru och dotter kvar. En son till familjen möter upp och iväg åker dom till sjukhuset. Kvar står jag och Jessie, omfamnar varandra och går in till henne. Sen kommer känslorna, dom överväldigar mig. Jag bryter ihop. Förstörde jag honom. Klarade han sig ? Gjorde jag någonting fel ? Vad ? Varför vaknade han inte upp som man ser på film, folk vaknar piggt och går upp och ställer sig på sina ben. Hans älskade fru som kanske förlorade sin livskamrat, barnen som förlorade sin älskade pappa. Vet inte hur det gick. Har legat hela natten och tänkt på detta. Önskat att allt gick bra. Att han överlevde. Har inte sovit något alls i natt. Tårarna och chocken kom. Jag vart förstenad av ångest och oro. Önskar så att han klarade sig. Ska besöka familjen senare idag för att se hur det är med dom. Hoppas på goda nyheter. Men tyvärr känns det som om det blir hemska. Det är en händelse som jag ALDRIG kommer glömma. Inget som man önskar att någon ska behöva genomgå.