onsdag 29 april 2009

sårad, arg och ledsen

det ekar i mitt huvud. jag är liksom helt tom, helt stum med för den delen. vette katten vad det är mää mig. jag borde vara pigg och glader nu när man haft semester en vecka. Det var skönt att få sova ut så länge man vill och känner för. ( Som jag älskar för att jag är en sann sömntuta )

men självklart vart det en hel del knabb och skit under resan. Mamma som inte har någon som helst förståelse till att man vill uppleva norrland utan massa alkohol , drack varje dag sig berusad till öronen. Det förstörde allt för min del. Jag bad henne att sluta. Men hon vart arg och röt åt mig: - jag är inte som din pappa. Jag är inte alkis. Visst , det är sant. Hon är inte min pappa men som det är nu känns hon inte som min mamma heller. Jag vart så ledsen och förtvivlad. Var så nära att jag bokade mig hem på en resa tidigare än planerat. Hon sårade mig så mycket. Åter igen vart det en trist resa med tunga minnen, precis som förr i tiden. Försökte hålla mig kall och kylig, men kunde inte hålla allt sammans inne och då vart det bråk igen. Jag grät och grät. kände mig som den ensammaste flickan i världen, i en värld långt bort. Sen insåg jag att det inte var någon idé att säga något. Hon lyssnade inte ändå. Tyvärr. Inte en dag på hela veckan var hon nykter. När vi bodde med pappa förr så drack hon minst lika mycket som han. Det blir lätt så att den andre blir medberoende. Alla dessa hemska minnen kom tillbaka. Dom otäcka som jag kunnat lämna bakom mig ett tag. Hur kan man behandla sitt barn så ? Inte lyssna på vad man har att säga. Det är ju inte så att hon inte minns vad vi varit med om. Hon förnekar det bara.

bläää , skulle kunna skriva en bok om allt. Om alla taskiga stunder som hon och pappa sårat mig.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Berätta om din uppväxt! Varför gick det som det gjorde? Finns det något du kan göra eller säga som kan förändra relationen till din mor?

Fläderblomma sa...

Vill bara ge dej en stoooor kram. de hjälper nog inte.... men önskar de...

Tycker verkligen du ska skriva en bok! om ditt liv! du har så mycke att berätta och så mycke klokt att säga !

sköt om dej vännen!
många kramar!

Madeleine F sa...

Ville bara säga att jag känner med dig Madeleine. Är ledsen att du fått uppleva så mycket smärta i ditt liv. Men samtidigt så är du en av de mest positiva och glada människor jag vet. Även fast vissa dagar är tunga så är du så stark och du orkar så mycket. Du är en sann inspirationskälla, det hoppas jag du vet.

Är så fint att läsa om när du är glad och hur du lever upp med dina körlektioner och balkongpysslingen. Och jag är så glad att du har funnit mannen i ditt liv och att han stöttar dig och finns där för dig. Jag önskar dig all lycka!

Ha en jättefin valborg!

Stor kram

Anonym sa...

Låter som om din mor blivit personlighetsförändrad av ett långvarigt högt alkoholintag!? Skulle vara intressant att veta hur stor hennes alkoholkonsumtion egentligen är. Vad skulle det annars kunna vara som fått hennes modersinstinkter att försvinna? När upphörde hon att bete sig som din mor? Kom det gradvis? Finns det någon ny man vid hennes sida? Hur är det i så fall med hans alkoholkonsumtion?